ÅRETS FÖRSTA MOPSTRÄFF.....
.....gick av stapeln lördag den 22 mars. Vi hade återigen hyrt den toppenfina Hundarenan i Boden (1000 TACK för hjälpen, finaste Jossan!) där vi även hade vår underbara julfest. En rymlig, ljus & fin lokal med gott om "spring-vänliga" ytor för våra älskade moppar att rejsa runt på!
Tyckte vi innan alla började droppa in......
Hips vips så var Hundarenan sprängfylld av entusiastiska 2-beningar med ännu mer entusiastiska 4-beningar!!!! Summa-sumarum kunde vi räkna in 36 glada mopsmänniskor med 27 tokiga mopsar (dock är inte alla med på bild, någon hade "kökstjänst" & så var det mååånga fotografer som ville föreviga vår härliga grupp!)
Som vanligt var vi ett härligt gäng, det var mopsprat, mingel & rumpsniff i en salig blandning! (Vem som gjorde vad låter vi vara osagt.....)
Kära vännen Annalena förklarade hur man kan komma igång med att träna rallylydnad, medan finaste Jossan hade en liten uppvisning med en ivrig Piaff. Några agilityhinder & en vippbräda fanns oxå framställda för den som ville "prova-på"
Min kennelflicka & dotter, älskade O, ansvarade för lotteriet & sålde lotter för 5 kr/st. De hade en /st-/rykande åtgång & tog slut i ett nafs! Många fick -kanske lite besviket- inse att de inte ens hann vara med.... Men det tar vi med oss till kommande träffar & vi L-O-V-A-R att ha fler lotter nästa gång!!!
Sen var det då äntligen dags för dagens höjdpunkt: Att sätta tänderna i alla godsaker på det dignande fika-bordet! Det var så galet mycket fikabröd att man nästan trodde att man dött & hamnat i "fika-bröds-himlen"....
Ett hjärtestort & innerligt mega-TACK till våra bagerskor bästaste Louise & gulligaste Ida!
Efter fikat så hade vi vinstutdelning i lotteriet, minglade lite till, pussade (& blev pussade!) av alla möjliga moppar & bara kände en sån enorm lycka över att vi alla tillhör det gåtfulla folket - "MOPS-FOLKET"!!!!
ETT VARMT & KÄRLEKSFULLT TACK TILL ALLA ER SOM KOM & GJORDE ÄVEN DENNA MOPSTRÄFF TILL EN HEEELT OFÖRGLÖMLIG DAG!
Utan er - inga träffar.....
Stora-bamse-jätte-bauta-kramar/ Eva & Anne, Mopsordens ombud för region Norrbotten
Gullponken Axels döttrar från Nordanvindens kennel - gullefjunen Ellen & Elsa!
Alla foton tagna av kära vännen Annalena.
GRATTIS TILL OSS.....
.....VI FIRAR 10-ÅRS JUBILEUM MED MOPS I ÅR!!!
Himmelska höjder!!!! Det är helt ofattbart så fort tiden har gått, jag förstår det inte riktigt själv.... Det känns på nått märkligt sätt så himla längesen & ändå så tycker jag att det var precis alldeles nyss. Typ..igår....
För 10 år sedan så spatserade vår älskade, hett efterlängtade -& oändligt saknade- lilla Morsan in i våra liv. Å efter det så var inget sig likt längre....
Det är tack vare Morsan (Prästbackens Kajsa Kavat) som Qanakas kennel överhuvudtaget existerar. Hon väckte mitt intresse & stora fascination för denna makalösa ras! Hon öppnade mina ögon, men framförallt -mitt hjärta- för mopsen!!!
Dessvärre så tvingades vi skiljas från vår finaste lilla mopsflicka alldeles för tidigt, två dagar innan hennes 9-års dag så fick hon somna in i våra armar, omgiven av vår kärlek in i det sista. Det var verkligen en fruktansvärt sorglig dag.... Kändes som om någon skar ut hjärtat ur bröstkorgen på mig. Utan bedövning, inte ens en j**la Valium....
Morsan hade artros i länd/korsrygg, hela höftpartiet samt båda bakknäna. Under de sista åren kunde vi hålla det i hyfsad schack genom mediciner & specialfoder, men när hon inte längre ville sätta sig för att göra nr.1, & ännu mindre nr.2, så insåg vi att det var dags....
Men Morsan kommer alltid att leva kvar hos oss! Hon bor i ett alldeles eget rum i våra hjärtan & hon finns i vårt kennelnamn (som är baserat på våra tre första mopspinglor QAwa NAncy KAjsa) Dessutom finns hon -i allra högsta grad- kvar hos kennel Tuggelite, då deras stamtik Våfflan är Morsans enda barn! Därför ligger alla Tuggelite-mopsar mig lite extra varmt om hjärtat!!!
Det var så det började. För 10 år sedan.....
GRATTIS SOM TUSINGEN TILL OSS!!!!!
JISSES-ANÅDA-Å-PÄROLÅDA.....
.....nu fick vi så att vi teg, kan jag lova!
Vi norrbottningar har ju varit lite gnöliga & gnälliga hittills i vinter, pga vädret & avsaknaden av snö.
November, december & halva januari passerade med ett ynkligt litet skralt snötäcke på marken, ett par P-L-U-S-grader & ishalka....
Inget som tilltalade oss norrländska hårdingar, eftersom vi ju är vana vid en rejäl varga-vinter! Tacka vet vi när det är ett par meter snö (helst ska vi behöva skotta oss ut) & allt som är varmare än -10 betecknas av oss som "t-shirt väder"!
Å så kom den då, den vi gnölat & gnällt om att vi saknat: KYLAN!!! (Den åtföljdes visserligen av lite snöfall, men inget som överhuvudtaget kan jämföras med en vanlig januari-månad)
Det var då vi märkte det... Vi var inte vana vid den! KYLAN!!! Inte ens litegrann.... Å inte mopsarna heller!!!
Idag visar termometern på -28, en helt vanlig dag i januari med andra ord. I vanliga fall, alltså. Men nu har vi, som sagt, haft en riktig "södra-Sverige-vinter" med plus-grader, regn & slask... Så det är bara att bita i det sura äpplet & erkänna:
Fyyy faderulingen vad vi fryser....
Det blir überkorta pink/bajja-svängar för mopparna. Jaa, de t.o.m "nyper av" bajjan när de inte längre står ut med att försöka balansera på tre ben.
"-Tar resten senare (eller eventuellt i en varm, undangömd vrå i-n-o-m-h-u-s när mamz inte ser. Fjffnjnrff, fjffnjnrff!!!)" verkar mina 4-benta älsklingar tycka.
Å vet ni vad? Jag klandrar dem inte det minsta! Blir alldeles djupfryst -bara av blotta tanken- på att jag skulle huka mig med bar rumpa & lyckas åstadkomma minsta lilla behov utomhus just nu. No way!!!
Har lite diskret lagt ut ett par tidningar på golvet åt dem, att nyttja när "nöden inte har någon lag".....
Men redan imorgon har "väder-Gudarna" lovat varmare, förhoppningsvis så stämmer deras profetsia! I såna fall ska det "bara" bli runt -12 & som gjort för en härlig vinterpromenix! Då rafsas tidningarna ihop & allt återgår till det /nästan/ normala igen!!!
Fast än så länge är det detta som gäller:
SAKTA MEN SÄKERT.....
.....börjar liten Sonja bli mer & mer hemtam med detta märkliga fenomen som kallas utställning!
Vi har hunnit med att vara en sväng till Kalix, på en inofficiell utställning i deras toppen fina lokal - Eukanuba arena, tillsammans med kära vännen A & hennes "inte-de-allra-minsta-småisarna" Bull & Klara.
Även brorsan Fabbe-Puggi fick hänga med, syskonen är lixom lite coolare när de har tryggheten i varandra. Å det behövdes när vi klev in genom dörren i den toppenfina arenan. Bror & syster Fis stannade upp, helt paralyserade! Det var en massa suspekta hundar ö-v-e-r-a-l-l-t, en fasligt hög ljudnivå & så då alla dessa -mer eller mindre- hysteriska 2-beningar som sprang runt som yra höns. Vad i helskotta var detta???
Efter en stunds övertalning & lite lock & pock så traskade de vidare, tätt bakom mina ben. Jaa, de kände sig till & med så pass tuffa att de dristade sig till att avge ett & annat "uff-uff" när vi passerade förbi!
En av de stora fördelarna med just mopsar är att de låter sig inte avskräckas någon längre tid. Innan vi ens hade hunnit fram till platsen där vi "parkerat" burarna & väskorna, så hade de totalt glömt bort den skräckblandade förtjusningen de kände när vi klev in! Nu var båda två istället väldigt nyfikna & förstod bara inte hur i fridens dar de skulle hinna hälsa på alla hundar & människor som fanns runt omkring??!
Å det är precis till detta dessa inofficiella utställningar är så rackarns bra!!! Att man har möjlighet att träna sina små adepter i en miljö, som är förvirrande lik den som råder på de "riktiga" utställningarna!
Dessutom brukar det oftast vara auktoriserade domare som dömer just i Kalix, vilket gör det hela ännu mer autentiskt. Så även denna gång!
"Vår" domare var Nils-Arne Törnlöv, som är auktoriserad på bl.a en del raser ur grupp 9, däribland mops!! Detta gör att man värdesätter kritiken mycket mer & faktiskt kan få en liten fingervisning om vad det -egentligen- är man drar runt på i snöret!!!
Därför var det ju förstås superskojsigt att det gick så himla bra för fis-ungarna. Fabbe-Puggi fick HP & slutade som BIR, när han ställdes mot gulliga vännen whippet-J's 4-åriga svarta tik Piaf som blev BIM. Å liten Sonja fick oxå HP & blev placerad som 2:a Bästa Tik (efter Piaf)
För kära vännen A gick det oxå jättebra, lille Bull fick ett välförtjänt HP & blev BIR-valp! Stockholmspinglan Klara tyckte dock att det var lite läskigt med den rosa mattan, framför domaren, & ville helst slippa nudda den med sina små fossingar, därför blev hon utan HP men fick en superb kritik!
Nöjda med dagen så påbörjade vi den mycket halkiga återfärden mot Luleå, det var absolut glashalt så det gällde att ratta bilen med största möjliga försiktighet. Men hem kom vi, välbehållna, även om det tog en väldans tid!
Hade två små fis-ungar som var så trötta att ögonen gick i kors på dem & jag var nog inte så väldans mycket piggare själv ska väl erkännas....
Liten Sonja var så galet trött att hon somnade med sitt gröna "tandborste-tuggben" i munnen!!!
Idag åkte jag & kära vännen A till Boden, där gulliga vännen whippet-J hyr en suverän hundlokal varje lördag. Ett utmärkt tillfälle att slipa lite på utställnings-färdigheterna med "småisarna", men även för att träna rallylydnad, agility -eller vad man vill- med någon av "storisarna"!
Snabbt som ögat pratade vi ihop oss om att detta var verkligen nått som jag & kära vännen A ville haka på, vips skrev vi "in oss" på listan & så var det bestämt!!
Så varje lördag mellan 14:30 - 16:00 är det träna mops som gäller här framöver, i glada & goda vänners lag!!!
UR LED ÄR TIDEN.....
.....det kan man väl lugnt påstå, när man går ut genom dörren.
Den här tiden på året så brukar vi -på dessa norra breddgrader- definitivt haft "Gubben Snö" på besök sedan länge! Men just i år verkar någonting ha gått väldigt snett....
"Gubben Snö" verkar vara upptagen på annat håll, istället så har han ha gett sin kära fru, "Gumman Tö", uppdraget att ta hand om oss här uppe i nord. Å det gör hon med den äran, må jag säga!!!
Slutet av december & vi har P-L-U-S-G-R-A-D-E-R & regn....
Det har faktiskt regnat så till den milda grad att det har bildats en mindre insjö på min & mopparnas promenadväg. Döm av deras förvåning när de sladdade iväg i full fart i ishalkan & hamnade i en kall & "mag-djup" bassäng!!! Hela gänget tittade -mycket förvånat- på mig med en undrande blick: "-Voffö gör du på dette viset?"
Mulliga mopstanten Qawa, som inte riktigt accelerar upp i samma fart som de andra, hann inte heller ut i den djupaste delen av insjön innan hon förstod att det var nått som inte stämde. Försiktigt vände hon på sig, lyfte tassarna & skakade av dem för varje steg (inte helt olikt en katt) tills hon var tillbax på torra "land".
Men galenpannan Ann-Britt & liten Sonja, som alltid har en herrans massa sprutt-i-baken, de befann sig mitt i bassängen innan de märkte att det var nått högst märkligt -å väldigt blött- som inträffat. Ampan tog ett par eleganta skutt därifrån (joo, man kan skutta elegant i djupt vatten när man är en mops med hiskeligt långa ben!) medan liten Sonja istället njöt av det iskalla vattnet! Hon fick mopsfnatt, rejsade & studsade lyckligt omkring så att vattnet skvätte!!!
Sockerpullan Britta, som är en väldigt klok flicka, hon höll sig redan från början på sidan om promenadvägen. Där var det inte lika glashalt, utan hon fick perfekt fäste under sina små söta fossingar. Därför märkte hon oxå i tid, när det började bli lite "sankmark" under henne. Sockerpullan klafsade på i ytterkanten av bassängen utan att behöva bli så nämnvärt blöt om fötterna & klarade sig hyfsat bra. Värre var det för min gullponke Axel....
Han galopperade glatt iväg efter galenpannan Ann-Britt & liten Sonja & därför befann han sig snart mitt ute i det allra djupaste & blötaste....
När gullponken märkte vad som hänt blev han så överrumplad att han inte tog sig för att gå därifrån. Mitt i insjön stod han & tittade sig hjälplöst omkring, letade febrilt efter mamz....
Jag, som gjorde som sockerpullan Britta & höll mig längst ut på kanten, ropade på min lille Axel för att lotsa honom upp ur djupet. Men han visste inte riktigt vad han skulle ta sig till. Han tog ett försiktigt steg åt alla håll, men det var lika blött & lika djupt överallt.... Stackars gullponken!!!
Efter ytterligare lite uppmuntran från mig så tog han sats & kastade sig åt mitt håll, precis som om jag vore en livboj! Men upp kom han, min älskade mopspojke!!!
Vår promenix blev inte den långa & sköna tur som jag planerat, efter deras (mer eller mindre) ofrivilliga vinterbad så var gänget lite lätt nedkylda & vi kände nog allihop att soffan hägrade där hemma!
Även om det inte blev någon långprommis så var det ett gäng mycket nöjda & belåtna moppar som suckade av välbehag när de sjönk ner bland plädar & soffkuddar!!!
Men även om vädret spelar oss ett spratt för tillfället så tror jag mig veta, att innan vårsolen tittar fram i mars/april, så har vi garanterat hunnit med att få ett par meter snö! Å januari/februari lär ju oxå -sin vana trogen- bjuda på en rejäl köldknäpp.
Så trots allt kanske vi ska vara försiktiga med vad vi önskar oss - för det kan ju slå in!!!
MULLIGA MOPSTANTEN QAWA FYLLDE 8 ÅR IGÅR....
.....den 21 december & det glömde jag bort! Skäms på mig!!
Men jag gjorde en liten fuling! Eftersom jag kom på mitt misstag precis när klockan var 00:27 & just gått över till den 22:a, så låtsades jag helt sonika inte om det. Mulliga mopstanten är visserligen en väldigt klok dam, men särskilt bra koll på klockan den här tiden på dygnet, det har hon inte!
Så snabbt som ögat rafsade jag fram korv, köttbullar & leverpastej ur kylskåpet. Mopparna satt vid mina fötter & blinkade lite yrvaket mot mig: "-Va tusingen... Ska mamz börja käka nu? Mitt i natten? Hon är inte klok på en fläck! Gäääsp!"
Men när jag började slamra med deras skålar, då minsann blev det annat ljud i skällan! Mopsar kan verkligen konsten att gå från halvsovande till pin-klarvakna på ett kick!!
Helt plötsligt satt de på rad & bligade på mig med stora runda ögon & inte ett endaste litet "gäääsp" i åtanke.
De var som scouter hela bunten: Alltid redo!
Efter lite födelsedagssång (jaa, av mig då. Mopsligan hade fullt upp med att slafsa i sig "tårtan") & många GRATTIS-pussar på Qawa så har vi gjort ett nytt försök att krypa till kojs!
Nu ligger mina älskade moppar utspridda runt mig i sängen, snarkande & fisande, precis som det ska vara.
Å mulliga mopstanten Qawa har inte en aaaning om att jag missade hennes födelsedag med en halvtimme!!!
SÅ VAR DET DAGS IGEN......
......för gullponken Axel att känna sig lite lagom frustrerad när någon av kojans mopspinglor löper.
Denna gång har pinglorna dessutom gaddat ihop sig, 3 av 4 satte igång nästan samtidigt! Väldigt praktiskt, tycker jag, för då har de ju lixom gjort bort det under en begränsad tid!!
Väldigt praktiskt, tycker även gullponken. För då kan ju fjällorna bara ta en kö-lapp, så fixar han resten!!!
Å det är ungefär där vi inte är överens, min älskade mopspojke & jag....
För här ska det minsann inte vara några köande, trånande flickor på rad. Mulliga mopstanten Qawa har gjort sitt på den fronten, hon är ju 8 år. Galenpannan Ann-Britt ska överhuvudtaget inte gå i avel & liten Sonja är bara ett barn.
Därför råder nu delat boende här hos oss, mopspinglorna (& även sockerpullan Britta, som luktar så oemotståndligt gott, även om just hon är den enda som inte löper!) bor på ena sidan avgränsningen & den kärleksfulle gullponken Axel på den andra.
Men vilken himla tur att vi just nu har fått en av Sonjas bröder, filosofen Fingal, som inneboende ett tag. Det innebär att moppepojkarna har sällskap av varandra åtminstone, även om min älskade gullponke har försökt att övertyga mig om att detta med uppdelningen är totalt onödigt.....
Ibland tittar han -med en mycket förtroendeingivande blick- på mig, som för att säga:
"Men mamz, nu tar du väl ändå i så att du spricker? Du vet ju att jag är en riktig gentleman i hjärta & själ!"
Förvisso har han ju helt rätt, min fina gosse, han kan verkligen vara en gentleman! Men jag råkar oxå veta att han minsann skulle "panga-på" mopspinglorna så fort jag vände bort blicken. När begäret tar överhanden....
Det är en yttepytte-liten detalj som gullponken helt sonika väljer att bortse ifrån, men oxå en detalj som gör att man i min värld brukar kallas "ögontjänare"!!!!!
FAMILJEDAG MED FIS-UNGARNA....
....& deras mamma, min lilla sockerpulla Britta, hade vi i söndags! Vädret var sådär underbart, som det bara kan vara en dag i mitten av november. Nån ynka minusgrad, knastrig snö på marken & strålande vinter-sol!!!
Jag tog med mig liten Sonja, Fabbe-Puggly & bruttan Britta & styrde kosan mot skogen, där vi bokat en dejt med världens bästaste Folke & hans päron, fantastiska familjen Åkerström.
Eftersom vi var ute i god tid (medvetet!) så gick jag en bajs&kiss-runda med mina småttingar. Det brukar nämligen hända sig som så, att liten Sonja har så rackarns mycket att göra på våra prommisar, att hon lixom glömmer bort att göra både nr.1 & nr.2....
Så vi spatserade omkring i godan ro & Moder Jord förärades med både det ena & det andra. Nu var vi redo för Kungen av Kungsan & hans tjänarstab! (t.o.m liten Sonja)
Å så kom dom då äntligen!!! Det blev ett väldigt kärt återseende, både bland 4-beningar & 2-beningar kan jag lova! Familjen Fis snodde runt i glädjefnatt, det slickades mungipor & sniffades rumpor för fulla muggar.
Vi 2-benta stod & tittade på våra små älskade telningar med ett fånigt, lyckligt uttryck i våra fejs. Är det inte alldeles fantastisk att de faktiskt känner igen varandra? Mor & son, syster & bror, brorsorna emellan....
Finaste Kung Folke med sin söta syster, liten Sonja, nu hela 7,5 månader gamla.
Allra, allra mest förälskad blev dock Folke i sin bror. Jovars, mamma & syster dög oxå som "juck-objekt" när Puggly drog iväg på egna strövtåg. Men så fort Folke fick syn på sin älskade bror så kopplade han ett järngrepp på honom & juckade för kung & fosterland!!! Dock var denna egenskap något som Folkes fina päron inte direkt uppskattade....
Tyckte mig höra en & annan djup suck & ett par uppgivna "-Meeen Folke...." mumlas av fantastiska familjen Åkerström. Men just idag så hade Folke glömt sina små söta öron hemma, så han var lyckligt ovetande om deras missnöje & kunde ju därför glatt fortsätta med sina gymnastiska övningar på sin käre bror!!!
Här har jag dock lyckats få en fin bild av den lille häradsbetäckaren (kan ju i & försig bero på att den övriga familjen satt i sina burar i bilen?!!)
När fantastiska familjen Åkerström ansåg att de fått nog av sin mopspojkes kärleksförklaringar till Puggly, så försökte de avleda med lite godisutdelning!
Det funkade alldeles utmärkt - tills godiset var slut!! Då var det bara på't igen, tyckte Kung Folke!!!
Vi hade -trots allt- en helt underbar dag & vände hemåt, till respektive kojor, med mycket nöjda, belåtna & väldigt trötta mopsar!
,
NU ÄR DEN ÖVER - PÅ RIKTIGT....
.....denna ljuvliga vår, sommar & höst som jag & mopparna har fått avnjuta i vårt sommarparadis.
Eftersom hemmansägare L har beslutat sig för att sälja hela rasket, så blir det inte heller någon fler sommar just där. Något som kändes lite sorgligt i hjärtat när jag åkte dit sista gången för att tömma stugan....
Mina 4-benta älsklingar var glada & nöjda över att vara tillbax i stugan, men framförallt över att få besöka den superskojsiga "hoppa-klättra-springa-skogen" som ligger på knabben, alldeles runt knuten på sommarparadiset!
Fast den var sig inte riktigt lik... Den hade iklätt sig en vit, fluffig skepnad! Något som inte alls uppskattades av min mulliga mopstant Qawa.... Hon var ju inte odelat förtjust i "hoppa-klättra-springa-skogen" ens när den hade sommarkläder, så nu -i vinteruniform- så fick den ännu lägre betyg av henne. Men skam den som ger sig, hon knatade på ialla fall!!!
Efter vår härliga promenix i vintersolen så var det bara att bita i det sura äpplet & påbörja packningen....
Å herrejisses, vad grejor jag har släpat med mig!!! Till slut fanns det inga jättebra-iga IKEA-kassar kvar att packa i, så det blev en flytt i massvis av plastkassar. Värsta sortens flytt, alltså!!!
Bilen stuvades knökfull, baksätet var proppat & likaså passagerarsätet fram. Det såg verkligen inte klokt ut!!!
Sen var det bara städningen kvar...
Den gick ju i ett huj, eftersom stugan i princip var tom. Å medan jag -med gullponken Axels eminenta hjälp- bar ut det allra, allra sista till bilen så tog mina mopspinglor igen sig i bäddsoffan. De var helt slut efter att ha sett mig flänga runt. Stackars dem!!!
MEN NU RACKARNS VAR DET LÄNGESEN.....
......som jag uppdaterade bloggen!!! Jag vill gärna tro, att de av er som är mina trogna läsare, haft tid att läsa igenom alla mina tidigare inlägg istället??? Eller nått sånt....
Har ju såklart hunnit hända en hel del sen sist, jag & älskade O har varit ner till våra käraste vänner M & C i Härnösand där vi varit på hundutställning 2 dagar i rad (12 &13/10), vi har oxå hunnit med att ta vårt pick & pack & påbörjat flytten från sommarparadiset tillbax till storstan.
Men nu....till vår härliga, årliga "semester-lång-helg" i Härnösand!!!
Torsdag, 10/10, var en intensiv dag! Det packades hej-vilt, både till oss & till mopparna. Dels de moppar som skulle följa med oss på turné, men oxå packning till de moppar som skulle stanna på kollo hos bästaste pappan/ex-kexet I. Han jobbade till kl.14, så ganska prick 14:30 lämnades mulliga mopstanten Qawa, galenpannan Ann-Britt & sockerpullan Britta av hos honom, med all deras packning. Då hade jag varit på en riktig långtur i skogen med hela gänget, mest med tanke på de tre som hade en lång bilresa framför sig (gullponken Axel, liten Sonja & Fabbe-Puggly).
Klara med allt så startar jag & älskade O vår resa söderut. I Piteå skulle vi stanna till & käka litegrann, då upptäcker jag att plånboken minsann ligger kvar hemma på hallbänken i läggan i Luleå!!! Hoppsan..... Men vilken tur att vi fick vända, för tror ni inte att valparnas stamtavlor (med vacc.intyg!) oxå låg kvar där på hallbänken? Jomenvisst!!!!! Nåja, vi åkte istället till lill-Konsum & handlade lite "lätt-mat-att-äta-i-bilen-medan-man-kör" & så bar det av igen!!!
Kl.23 landade vi hemma hos våra käraste vänner M & C i Härnösand. Det blev -som alltid- ett kärt återseende!!! Dock så avslutades kvällen rätt snabbt då vi alla var trötta efter en lååång dag.
Fredag, 11/10, hade vi bokat in det obligatoriska besöket på Wessons dagis "Häxkatter & Änglahundar" som drivs av min hjärtegoda vän S. Käraste vännen C, som jobbade hemifrån denna dag (å verkligen jobbade!!! Inga långprommisar i skogen med hunden, inget "strosa-runt-på-stan", inget chillande...) stannade hemma medan vi brudar drog iväg.... Men en liten mops-mysar-paus tog han sig allt!!!
Hos hjärtegoda vännen S blev det ännu ett kärt återseende, med många stora varma kramar. Min älskade O hade längtat ett helt år efter att få komma hit, eftersom min hjärtegoda vän S inte bara driver ett hunddagis, hon är nämligen oxå uppfödare (sen hiskeligt många år) av älskade O´s favvoras - New Foundlandshund. Å denna dag hade hon med sig ett helt gäng underbara njuffevalpar. Så medan vi satt i köket & surrade, så stängde älskade O in sig i njuffe-rummet!!!
Där satt hon -sååå lycklig- med fina, goa njuffe-mamman Izabelle i famnen!!! Vi gjorde även upp lite planer inför lördagens utställning i Nordic-hallen i Sundsvall, älskade O skulle vara kennelflicka hos Åsforsens kennel hela dagen lång. Njuffe-specialen gick nämligen av stapeln där, samtidigt som det var mopsarnas dag på SKK utställningen. Vilken tajming för älskade O, hon var alldeles salig över utsikterna att få umgås med njuffar hela lördagen!!!!
Älskade O med hela valp-gänget. Lite trötta efter en lång utställningsdag!!!
Puss på dig & tack för idag!!!
Samtidigt som min kennelflicka var utlånad, under lördagen 12/10, så ställdes ju min älskade gullponke Axel. Å bomber & granater, det gick ju alldeles utmärkt idag!!! Bättre än under hela våren & sommaren sammantaget. Gullponken fick ett välförtjänt Exc CK & vann Öppenklassen i rätt hård konkkurens. Sen var det dags för Bästa Hanhunds klass.... Nu råkade det ju hända sig så, att gullponkens lilla kusin Wesson, drygt 1 år, oxå hade vunnit sin klass & gått vidare.... Vi märkte rätt snabbt att domaren valde mellan våra vackra pojkar, å precis här kände jag hur fjärilarna kittlade till i magtrakten. Var det nu det skulle hända??? Skulle min fina Axel få sitt tredje & sista CERT idag & därmed bli Svensk Utställningschampion???
Men.... NÄÄÄEEEE.... Än en gång fick han ett retligt reserv-CERT, men däremot ett väldigt välbehövligt CACIB. Gullponken & jag snavade på mållinjen & han blev placerad som 2 BHKL. Fast om vi nu skulle förlora så finns det ju ingen jag hellre gör det emot än min fina käraste vän M!!! Å det var faktiskt en rätt häftig känsla att stå där i finalen med henne & deras lillpojke Wesson!!! Han, den lille rackarungen, smällde till & tog sitt tredje CERT & avslutade som BIM.
HJÄRTINNERLIGT GRATTIS TILL KÄRASTE VÄNNERNA M & C, SAMT TILL WESSONS STOLTA UPPFÖDARE, SKÖNA-BÖNAN N!!!!!
På söndagen, 13/10, var det nya friska tag, då vi styrde kosan mot Timrå & SDHK´s nat.utställning. Denna dag var det ju även premiärdags för liten Sonja & Fabbe-Puggly att dansa i ringen!!! Kändes väl....sisådär innan, måste jag erkänna. Varken liten Sonja eller F-P har fått nån koppelträning som vi kan skryta med, å ännu mindre ringträning.... Men friskt vågat - hälften vunnet!!!
"De ställs ju bara i Valpklass, det räknas ju ändå inte, det här blir bra träning" intalade jag mig innan vi tog på oss dansarpjucksen. Men döm av min förvåning när BÅDA TVÅ äntrar ringen & sköter sig alldeles utmärkt!!! De skötte sig så till den milda grad utmärkt att Fabbe-Puggly blev Bästa Hanvalp med HP & slutligen BIM & syrran Sonja blev 2 Bästa Tikvalp med HP!!! Inte illa, måste jag säga! Det lovar gott inför att vårens utställningar drar igång & de små liven har åldern inne för att dansa "på riktigt"!!!
Liten Sonja & jag!!!
Jag & älskade O fick även den stora äran att hjälpa min polar-mops-vän M, med att visa hennes vackra & välkända pekingeser i Uppfödarklass. Lite skillnad mot mopparna är det såklart, men trubbnos som trubbnos!! Vi gjorde som vi blev tillsagda & tjyvtittade på experterna, å nått måste ha blivit rätt!!! För min fina polar-mops-vän M blev BIS UPPFÖDARGRUPP med sina utomordentligt fina pekar! Vilken upplevelse vi fick vara med om!!! TACK SNÄLLA M, FÖR ATT VI FICK FÖRTROENDET ATT HJÄLPA TILL!!!
Dock var inte det här gullponken Axels dag, vi fick nöja oss med ett Exc -utan CK & han blev 2 ÖKK. Men däremot så var det här verkligen Wessons dag -igen!!! Den lille klimpen knep sitt FJÄRDE CERT, blev BIM men smällde oxå till med att bli BIS-JUNIOR 3!!! Det ni!!! Å då är pojkspolingen bara just fyllda 13 månader. Vad månne bliva av denne kille när han blir stora karln???
Än en gång (med risk för att bli tjatig):
TOKMASSOR AV GRATTIS TILL KÄRASTE VÄNNERNA M & C, SAMT WESSONS GALET STOLTA UPPFÖDARE SKÖNA-BÖNAN N, TILL HELT FANTASTISKA RESULTAT ÄN EN GÅNG!!!!
Jag & älskade O stannade över natten i Härnösand, sa "Hejdå" till våra käraste vänner redan på söndagkväll då de skulle åka till sina respektive jobb tidigt som rackarns på måndag morgon. Vi, däremot, lyxade till det med en härlig sovmorgon på måndagen (eller åtminstone älskade O. Det var två pigga krakar som tyckte att det var dags för mig att göra morgon vid 06:45!) Jag matade & rastade mopparna inför hemresan, packade in i bilen & gjorde frulle åt älskade O, innan jag skulle väcka henne (fast hon var redan vaken!) Vi påbörjade vår hemresa, med en otrolig lyckokänsla i kroppen. Denna långhelg är så oerhört betydelsefull för oss, något vi ser fram emot ett helt år i förväg!!!
Vi är så ödmjukt tacksamma för att våra käraste vänner M & C så osjälviskt öppnar sitt hem för oss & våra mopsar. De har kommit att betyda så väldigt mycket för oss & räknas -definitivt- in i den "exklusiva" skaran av våra närmaste vänner!!!
SONJA ÄR EN LITEN SATMARA....
......bara så att ni vet!!! Hon är uppfinnigsrik som få & en problemlösare av rang!!
Redan när det lilla vilddjuret var 7-8 veckor så gav hon sig på att slita ner bordsdukar som hängde över bordskanten (jaa, självklart så tuggade hon på dem oxå, bara för den goda sakens /smakens/ skull!)
Eftersom jag insåg redan då att detta med nedhängande bordsdukar var en dålig idé & snabbt som attan eliminerade varje risk genom att plocka bort varje sån duk, så nödgades ju lilla söta Sonja att vidareutveckla sin färdighet!
Å just detta har hon jobbat på att lösa, här i sommarparadiset..... Men så en dag hade hon lösningen helt klar för sig!!! Lilla söta Sonja hoppar alltså upp i kökssoffan & därifrån är det ju lätt som en plätt att dra ner duken!!! Kan tala om att det var en liten mopsfröken som var utomordentligt nöjd med sina framsteg!
Ett tag.... Sen behövde tydligen den idén oxå vidareutvecklas ansåg hon....
Sagt & gjort! Här vilar inga ledsamheter, lilla söta Sonja tog det hela ett steg längre.
Alltså....upp i kökssoffan. Å nu räckte det inte längre med att TA TAG i duken & dra ner den.
Nähäädå, nu hade det lilla hjärtat tydligen bestämt sig för att man kan ju parkera en hel liten Sonja på köksbordet!!!
Å en liten Sonja (som för den delen inte alls är så liten längre!) måste ju undersöka varenda liten pinal på köksbordet. Det var nog precis då som hon kom på det!!!!
VARJE PINAL på bordet, allt från gamla fina tändsticksaskar (som jag vårdat ömt) till bankdosan, doftvärmeljus, snusdosan, läppceratet osv tar den där lilla söta Sonja så försiktigt i sin mun, går fram till bordskanten, släpper ner det & viftar glatt (& inte så lite stolt!) på knorren när den utvalda tingesten dunsar i golvet!!!
När lilla söta Sonja kommit ungefär hit i sin uppfinningsrikedom var jag rätt less, ska jag erkänna! För det där med att lyfta ner henne från bordet -mycket bestämt- sisådär sjuttifjurton gånger var ett stadium som vi redan passerat.....
För att inte falla för frestelsen att spika fast den lilla satmaran i taket med en sjutumsspik, så sköt jag helt sonika ut bordet från soffan. Lååångt ut från soffan!!!
Nu var det min tur att känna mig rätt nöjd med mig själv, när lilla söta Sonja stod där i soffan & tittade längtansfullt på bordet.... (Kan eventuellt hända att jag log litegrann i min förnöjsamhet oxå!!!)
Om lilla Sonja-satmara gav upp här??? Om hon insåg att det inte funkade att ta sig till köksbordet längre??? Näpp, inte en chans!!!! Hon stod där i soffan & funderade & funderade.... Sen -helt plötsligt- hade hon tydligen bestämt sig!!!
Lilla söta Sonja tar sats (så mycket sats som man nu kan ta i en gammal kökssoffa), siktar noggrant på bordet, kniper ihop sina vackra ögon & kastar sig iväg i ett elegant svanhopp.....
De svanhopp som inte resulterade i en landning på bordet, de svanhoppen resulterade i att den lilla satmaran lyckades krafsa med sig bordsduken ner på golvet (inklusive pinalerna ovanpå!)
Men när hon väl lyckades landa på köksbordet så var hon så till den milda grad stolt över sig själv & tittade på mig med en otrolig triumf i blicken.
Som om lilla söta Sonja ville säga: "-Du gav mig ett problem att lösa, mamz. Å jag fixade det!!! Är jag inte en alla tiders problemlösare, så säg???"
Jag kan bara hålla med, sucka djupt & konstatera att den lilla satmaran antagligen kommer att klara sig bra i livet med en sån inställning.....
DET ÄR MINSANN INTE LÄTT.....
.....att veta vad vi ska ge för mat till våra 4-benta vänner. En sak tror jag att vi alla är överens om, vi vill såklart ge våra älsklingar det allra, allra bästa fodret!!! Men vad är då det???
Tjaaa, det beror ju självklart på vem du frågar.... För detta med hundfoder har med tiden tenderat att bli en (nästan ogenomtränglig) djungel!
Tillverkarna märkte snabbt att detta med foder var en enorm skattkista, som det gick att ösa pengar ur. Det ena märket lovar att vara så mycket bättre än det andra. Å det finns hundfoder i alla tänkbara -& otänkbara- varianter idag!
Men hur ska man då veta vilket som är absolut bäst??? Enligt mig, så finns det inget bra svar på det....
Det är med hundfoder som med mycket annat i livet: Var & en är salig i sin tro!!!
Mina älskade mopsvänner äter idag ett färskfoder som heter Vom og Hundemat. Det blandar jag ut med ett torrfoder (Arion - lamm & ris), men ca 2/3 av portionen består av färskfodret (vissa av mina äter endast färskfoder) Jag märker faktiskt en stor skillnad på mopparna, de har fått en mycket angenämare andedräkt, de äter med god aptit (jaa, de låter som ett gäng upprörda vrålapor medan jag håller på att fördela maten i deras skålar!) & de bajsar betydligt mindre! Bajshögarna är numera små, torra fjutthögar som man skulle kunna sopa upp!!! Inga mer kletiga pyramider som man behöver en två-hands-fattning i bajspåsen för att få med sig. Nixpix, nu ligger de lite torra knortar & skramlar på botten när man bär iväg sin påse!!! (nästan -men bara nästan- skulle man kunna stoppa de knastertorra lortarna direkt i fickan!)
Det enda som kan vara lite trixigt är att få tag i en återförsäljare av Vom og Hundemat. Eller trixigt & trixigt.... För mig är det i själva verket väldigt enkelt. Jag beställer mina 5 kg korvar med kära vännen A, som i sin tur åker iväg till Råneå för att handla upp ett gäng VoH-korvar, sen hämtar jag upp min beställning på Mopsön. (På VoH´s hemsida kan man gå in & söka efter en återförsäljare hyfsat nära där man bor)
Dock krävs det lite utrymme i frysen, för att förvara fodret. Det levereras alltså i tjocka, frysta korvar om 5 kg, jag delar dessa i mindre bitar & har det i en burk i kylen. Fodret klarar galant ett par - 3 dagar i kylskåp!!!
Priset då??? Jag var helt säker på att det skulle bli hiskeligt dyrt att ge färskfoder, men....näää.... Inte ens det!!! Varje 5 kg korv kostar 149 kr, & en vuxen hund ska äta 2% av sin kroppsvikt.
Så summan av kardemumman (för mig!) blev att det är ett BRA foder, utan spannmål eller andra konstiga tillsatser, som mopsarna fullkomligt älskar (t.o.m de som är allra mest kräsna!), de bajsar betydligt mindre - vilket betyder att fodret har en hög upptagningsförmåga, bättre magar & andedräkt & slutligen: PRISVÄRT!!!
Som sagt, detta passar mig & -framförallt- mina mopsar. Känner du dig sugen på att testa, tycker jag absolut att du ska göra det! Men kom ihåg: Var & en är salig i sin tro!!!!
JAG SÄGER BARA EN SAK......
......ÄÄÄNTLIGEN!!!!
Äntligen har jag fått träffa världens underbaraste lilla gounge, liten I. Jisses, som jag längtat....det blir nästan som en slags sjuka inne i en. Självklart är det ju alltid lika roligt att få träffa hennes föräldrar, gulligaste C & snällaste M oxå. Fast riktigt lika puss-vänliga är de ju inte....å riktigt lika mycket har jag ju inte längtat efter att snosa dem i nacken....
Jag hade gullponken Axel med mig, för en liten dejt med mopspinglan Inez. På parketten i vardagsrummet i mopspinglans koja, rullades Axels egen "tjo-fadderittan-matta" ut. Å genast vet gullponken vad som ska göras!!! Snällaste M & jag satt med mopparna på mattan, medan gulligaste C & liten I gömde sig bakom dataskärmen.
Det var ju för Guds skull barnförbjudna aktiviteter som pågick där, mitt på golvet!!!
Nåväl, aktiviteterna fortskred helt enligt planerna på "tjo-fadderittan-mattan" & jag sneglar upp på snällaste M....
Visst, han var förkyld.... Visst, han hade snörvlat redan när vi kom dit....men nu rann det ur ögon & näsa konstant & den stackars kraken nös i ett.... Då slog det mig, justja, snällaste M har ju faktiskt både astma & allergi mot...hmmm....just det...hund... Dessutom var han förkyld nu & ännu mer känslig....
Å vad gör jag?! Joo, då kommer lilla jag dragandes med ytterligare en hund in i deras hus & inte nog med det. Näääedå, knosar ner den tokförkylda & tokallergiska & tokastmatiska snällaste M på golvet gör jag. Mitt bland mopsarnas livliga aktiviteter. Lixom för att försäkra mig om att han verkligen befinner sig där det yr allra mest päls, stöv & saliv....
Det var -med andra ord- som bäddat för en riktigt präktig allergisk reaktion för snällaste M. Å den lät minsann inte vänta på sig!!! Ögonen svällde igen till smala springor & blev alldeles rödkantade (inte helt olikt små grisögon faktiskt!) näsan rann som en syndaflod, han hostade & nös & kraxade, om vartannat, han var högröd i fejset (matchade ögonkanterna rätt väl...)
Jag blev såklart livrädd, frågade snällaste M om han ville att jag skulle skjutsa upp honom på lassa, men det behövdes visst inte!!!
"-Jag har ju min medicin som jag tagit", sa snällaste M mellan nys-attackerna.
Då jag inte var helt övertygad om sanningshalten i detta påstående (fast det var lite tröstande att höra att jag förhoppningsvis inte skulle ta ihjäl honom) frågade jag gulligaste C om hon sett honom så dålig någongång?
Jag hade ju lixom förväntat mig att hon skulle säga nått i stil med: "-Jaadååå, massor av gånger. Det här är ingenting!" Det hade känts lite tryggare.....men inte då...
Hon tittar lite bekymrat på sitt livs kärlek & säger: "-Nää, så här illa har det nog inte varit tidigare. Bara den gången han åt nötter & överdoserade medicinen. Då fick vi åka in till sjukhuset!"
Gulp!!!! Vad hade jag gjort????
Tack & lov så försvann grisögonen på en stund, ansiktsfärgen blev normal & näsan gick från syndaflod till takdropp. Då kunde jag åka hem! Snällaste M skulle överleva!!
Men att knosa ner honom på en "tjo-fadderittan-matta" med förälskade mopsar, det gör jag INTE om! Inte ens när han blivit kvitt förkylningen.....
NEDRÄKNINGEN HAR STARTAT.....
......inför resan ner till mina käraste vänner M & C, & deras finaste prins Wesson, i Härnösand & den alltid lika roliga utställningshelgen i Sundsvall & Timrå!!!
Tror att det är första året som jag & min dotter/kennelflicka, älskade O reser med bara egna hundar att ansvara för. Vi packar ner gullponken Axel (såklart!!!), liten Sonja & gangster-Puggly &....ingen mer!!!
Men årets resa blir lite annorlunda, för -äntligen- ska kära vännen A följa med! Det har vi planerat för även tidigare år, men det har alltid dykt upp nått i sista stund som har gjort att hon varit tvungen att stanna hemma.
Men nu bannemej ska hon med!!! Så därför ser jag fram emot denna helg så otroligt mycket!!!!
Eftersom Sundsvall är strategiskt placerad mitt i vårt vackra land, så brukar det komma så många mops-vänner även från de södra delarna till denna utställning. Å det är nog mest det som drar, att få träffa alla härliga, likasinnade människor!!! Själva utställningen blir mer som den sammankallande länken & lite av en bonus......
IDAG ÄR DET 6 MÅNADER SEN.....
.....VÅR FANTASTISKA UNDERBARA "FIS"-KULL FÖDDES!!!!!
De kom till världen en hiskeligt tidig marsmorgon & de var så otroligt efterlängtade!
Vi hade slagit en röntgen på bäbisarnas vackra mamma, finaste sockerpullan Britta, så vi visste -med skräckblandad förtjusning- att det gömde sig sex små miniatyr-mopsar i hennes runda mage.
Himmelska höjder, SEX valpar??? Hur skulle detta gå??? Skulle min lilla brutta orka???
Jag & älskade O satt vid hennes sida hela tiden, i bakgrunden spelade vi Euskefeurat (ett lokalt band från Piteå, med härligt slagkraftiga texter) & vi väntade.....
Å så....klockan 02:37 föddes den första valpen. En liten arg Sonja. En tik, en liten flicka.....vi kunde knappt tro att det var sant!!!! Sen kom de andra 5 med jämna mellanrum, så klockan 07:33 hade den sista kommit.
Jag & älskade O var trötta, men helt kollriga av lycka.... SEX små moppebäbbar hade vår Britta-brutta knosat ut, 4 rejäla gossebarn & 2 toksöta flickor!!! Å hon fixade det galant!!!
I början gick allt utmärkt, alla sex ökade stadigt i vikt. Mamma Britta hade ett sprängfyllt juver, de smaskade & åt, var runda & trinda om de små bebismagarna!!
Men så, på deras 1 veckas dag, så orkade inte den lilla tösabiten, som föddes efter liten Sonja, längre....
Hon hade varit lite slö, inte ökat i vikt som de andra & tacklat av de senaste dagarna. Veterinären var nästan helt säker på att hon hade underutvecklade lungor, att hennes lungkapacitet inte räckte till för att syresätta en större kropp....
Efter att ha suttit med henne hela natten & kämpat (mot alla odds, men vad gör man inte? Så länge det finns liv, finns det hopp....) så insåg jag att hon inte skulle klara sig. Jag ville inte att hon skulle dö medan jag febrilt kämpade för att hålla henne vid liv, så jag la ner henne i valplådan. Med tårarna trillande nedför kinderna la jag henne i tryggheten hos syskonen & hennes mamma. Å där somnade hon in ungefär en timme senare..... Lugnt & stilla.....
Vårt lilla älskade flickebarn vecklade ut sina Änglavingar & flög iväg till en bättre & vackrare värld! Men vi kommer alltid att bära henne med oss i våra hjärtan....
Men de 5 underverken som stannade kvar hos oss växte så det knakade!!! De hade ett jädra humör, visste exakt vad de ville & när de ville det!!!
Så ljuvliga, så helt fantastiskt söta & gulliga... Vi kunde sitta i timmar & bara stirra fånigt på dem, med ett lycksaligt leende på läpparna!!!
Å nu har denna underbara "fis"-kull alltså blivit 6 månader!!! Hur i fridens dar gick det till??? Vart tog tiden vägen???
Vi hade en sagolik tur & hittade de allra mest perfekta hemmen till våra 4 gossar. Där de lever som de prinsar de är!! (jaa, en har till & med krönts till Kungen av Kungsan!!!)
Jag kan inte med ord beskriva den enorma TACKSAMHET jag känner för mina valpköpare.... Utan dem vore jag absolut ingenting!!!
Så än en gång: ETT INNERLIGT TACK TILL ER UR DJUPET AV MITT HJÄRTA!!!
Å massvis av trubbispussar till alla våra älskade "Fis"-barn på deras 6 månaders dag!!!
SITTER SOM PÅ NÅLAR.....
.....å väntar på att telefonen ska ringa. Det pirrar av förväntan & fjärilarna slår kullerbyttor i magtrakten....
Näää, jag är INTE nykär! Det bara känns så..... Känns som när man var 12-13 år & för första gången var upp över öronen förälskad i den där ouppnåeliga, snygga killen som var superpoppis hos ALLA tjejer. (Å visste om det....)
Jag ska -förhoppningsvis- få vara med om nått ännu större!
Jag ska -förhoppningsvis- få vara med om att ta emot alldeles nya små Världsmedborgare!
Det måste väl vara den största kärleken på jorden?? Nyfödda små liv -så oskyldiga, så många oskrivna blad, så sköra & samtidigt så oändligt starka.....
Inget är som väntans tider!!!
Om bara den där nedrans telefonen ville ringa snart.......
ÅÅHHH, VAD HÄRLIGT......
......tänkte jag när jag läste på "min" bloggsajt blogg.se, om den tävling de utlyst!!! Det man skulle göra, var att skriva ett inlägg om sitt dröm-resmål, så var man med & tävlade om 20 000 kr att resa för.
"Busenkelt" konstaterade jag "Jag ska banne mej vara med!!!"
Men vad är då mitt drömresmål???
Redan här fastnade jag.... Å ena sidan heter det ju just "DRÖM-resmål" men å andra sidan kan man ju (förmodligen med 1 promilles chans, men dock....) vinna en resa till detta resmål, som man drömmer om.
Det var här det blev lite kruxigt....
För -tro mig- DRÖMMAR om att resa har jag. Till varma stränder i "långt-bort-istan", till intressanta gamla storstäder där mitt intresse för historia & religion kan få sitt lystmäte, till nya kulturer....
Men numera är jag så pass insiktsfull, att jag förstår att detta kommer att förbli just DRÖMMAR. Den tiden är förbi för mig, jag är för långt gången i min sjukdom.....
Fast EN -helt klart genomförbar- DRÖMRESA har jag! Jag vill åka till Skåne!!!!
Jag vill hälsa på mina kära vänner där, ta med mig både döttrarna & mopsarna, & stanna kanske en månad!!!
Det jag oxå gärna skulle vilja ha möjligheten att göra, är att skicka iväg mina två älskade flickor på en DRÖMRESA!!! Det är de värda, för all support de ger mig, för allt de tvingas genomleva pga min sjukdomsbild....
Kunna ge dem chansen att resa iväg tillsammans, bara de två. För jag vet att de skulle bära mig med sig, de skulle låta mig se genom deras ögon, låta mig känna genom deras hjärtan & låta mig uppleva genom deras sinnen.... Vi skulle resa tillsammans, men ändå inte.
DET är min absoluta DRÖMRESA!!!!
Om du oxå vill ha chansen att planera & kanske förverkliga din egen drömresa, gå in här & kika: www.momondo.se
REGNET DET BARA ÖSER NER.....
.....det var vad vi vaknade till imorse. Å sen har det bara fortsatt.... Det har regnat i alla möjliga (å omöjliga) varianter - fint strilregn, lite dripp-dropp, rejält höstregn & däremellan FULLSTÄNDIGT GALET ÖSREGN!!!
Mellan varven har det regnat så till den milda grad att det låtit som om någon suttit med en hammare & hamrat på plåttaket.... Under de något lugnare regn-perioderna (fint strilregn & lite dripp-dropp) har jag skyndat mig att kliva i stövlarna, krängt på mig min "allvädersjacka" & försökt få med mig mopsgänget ut. Å till mopparnas försvar måste sägas att det -emellanåt- har gått riktigt...höll på att skriva bra, men...skapligt, är nog närmare sanningen!!! Joodå, de följde, efter viss övertalning, med runt knuten & en bit upp i skogen. Kvickt som attan gjorde de ifrån sig. De flesta mitt på stigen, för att slippa kliva ut i den blöta vegetationen, precis vid sidan av. Men sen vände de snabbt som ögat & sprang tillbax upp på altanen - under tak!!!
Då liten Sonja oftast är den som hittar så mycket annat skoj att pyssla med, så glömmer hon lixom bort vad hon skulle göra.... Å eftersom hon definitivt inte skulle stanna kvar själv & göra det som var tänkt, så är det allt vackert bara för mig att stanna med henne!!! Så när hon var färdig & vi rundade stugknuten, jaa då satt gänget där på rad & tittade förebrående på oss. Eller kanske mest på mig då.... "Vart faderulingen har du hållt hus? Fattar du hur länge vi fått sitta här & vänta? Kalla & blöta! Släpp in oss så vi får hoppa upp i sängen & gnugga oss torra!!!"
Men -tro´t eller ej- framåt 18-tiden så slutade det att regna. Inte ens lite dripp-dropp dröjde sig kvar.... Solen bröt igenom de regntunga molnen & bjöd på ett fantastiskt skådespel!!! Hösten i en av sina allra vackraste skepnader, glittrande regndroppar, magnifika färger, solens strålar genom "efter-regnet-diset".... & den underbara lukten av rentvättad höst. Att få uppleva denna trolska afton var -nästan- värt ännu en hel dags regnande. Åtminstone så bjöd Moder Jord på ett ljuvligt plåster på regn-såret.....
JAHAPP, DÅ VAR DET HÄR.....
....årets första riktiga regnoväder. Fast det är inte mer än rättvist. Det har regnat & stormat söderut, så till den milda grad att det varit översvämning på gatorna, medan vi här uppe i norr haft otroliga höstdagar! Det har varit varmt i luften, solen har tittat fram & naturen har bjudit på ett fyrverkeri av färger!!!
Men inatt bestämde sig regnovädret för att flytta norrut....å nu är det här....
Även om jag tycker att det faktiskt är lite mysig när regnet trummar mot plåttaket & vindarna sliter & drar i träden, så hade nog mina älskade små 4-fotade vänner -helt klart- föredragit någon annan typ av väder. Vid morgonkissningen (som inte blev så mycket kiss) satte de sig på rad högst upp på altanen & VÄGRADE sätta en tass i blötan utanför. Inte förrän jag oxå tog på mig jackan & stövlarna & gick före dem runt knuten. Mopsarna är otroligt demokratiska, "-Visst kan vi bli blöta, MEN bara om du oxå blir blöt!!!"
Kan man annat än att skratta åt dem??? Dessa söta, galna knorrande älsklingar....
Det vi gör - det gör vi tillsammans!!!
ÄR SÅ HIMLA NYFIKEN PÅ FRAMTIDEN.....
.....därför att jag har så rackarns mycket planer!!!
Vanligtvis är jag inte en särskilt strukturerad person & jag har usel sjävdisciplin. Det är nog inte precis någon nyhet för er som känner mig?! Men när det kommer till mina älskade mopsar & min lilla blygsamma kennel, då är jag hipsvips väldigt fokuserad, med en klar & tydlig struktur & en helt otrolig självdisciplin. Märkligt hur det kan vara, eller hur?
Jag har planerat mitt avelsarbete för -åtminstone- 1,5-2 år framåt. Å bara tanken på mina spännande planer får det att pirra i magen (nääe, det är inte pga att jag är i en sämre period just nu!!!!) Sen vet jag såklart att det är troligt -kanske till & med väldigt troligt- att jag måste revidera mina planer under resans gång. Men det är ju just det som gör det så jäsikens spännande!!!
Jag & kära vännen A kan prata i timmar om alla dessa fantastiska planer, många förkastas redan från början, andra kanske bara var en liten fundering som sedan utvecklas till den "helt perfekta planen". Det är verkligen en ynnest att jag har henne, som jag kan stöta & blöta allt med!!! Ibland (läs: ganska ofta!) blir det riktigt tokigt, så vi får oss många flatgarv under resans gång....men sen kläcker någon av oss den ultimata idén. Du vet, den där idén som man aldrig skulle kommit på själv....
Alla mina planer gör att jag har en sån ofantligt stor tilltro till framtiden, de gör att jag håller på att förgås av nyfikenhet & förväntan! Å det behöver jag så förtvivlat.....
Min framtid skulle nämligen se väldigt mörk ut, om jag tillät min kroniska, obotliga sjukdom att stå i vägen. Mina odds blir bara sämre & sämre.... Jag vet det. Å jag försöker inte att blunda för det, eller att stoppa huvudet i sanden. Men jag vet oxå, att ingen enda av oss kan få någon garanti för hur framtiden ser ut.... Vad som helst kan hända oss - när som helst - å vem som helst.... Mina marginaler är bara lite mindre! Därför håller jag stenhårt fast vid mina framtidsplaner, jag låter dem locka & tjusa mig. Å jag fortsätter att planera!!! För jag är -helt & hållet- övertygad om att det sista miraklet har inte skett ännu.....
Ännu ett av världens outgrundliga mirakel: min älskade lilla Sonja, 30 minuter gammal
