ÄR SÅ HIMLA NYFIKEN PÅ FRAMTIDEN.....
.....därför att jag har så rackarns mycket planer!!!
Vanligtvis är jag inte en särskilt strukturerad person & jag har usel sjävdisciplin. Det är nog inte precis någon nyhet för er som känner mig?! Men när det kommer till mina älskade mopsar & min lilla blygsamma kennel, då är jag hipsvips väldigt fokuserad, med en klar & tydlig struktur & en helt otrolig självdisciplin. Märkligt hur det kan vara, eller hur?
Jag har planerat mitt avelsarbete för -åtminstone- 1,5-2 år framåt. Å bara tanken på mina spännande planer får det att pirra i magen (nääe, det är inte pga att jag är i en sämre period just nu!!!!) Sen vet jag såklart att det är troligt -kanske till & med väldigt troligt- att jag måste revidera mina planer under resans gång. Men det är ju just det som gör det så jäsikens spännande!!!
Jag & kära vännen A kan prata i timmar om alla dessa fantastiska planer, många förkastas redan från början, andra kanske bara var en liten fundering som sedan utvecklas till den "helt perfekta planen". Det är verkligen en ynnest att jag har henne, som jag kan stöta & blöta allt med!!! Ibland (läs: ganska ofta!) blir det riktigt tokigt, så vi får oss många flatgarv under resans gång....men sen kläcker någon av oss den ultimata idén. Du vet, den där idén som man aldrig skulle kommit på själv....
Alla mina planer gör att jag har en sån ofantligt stor tilltro till framtiden, de gör att jag håller på att förgås av nyfikenhet & förväntan! Å det behöver jag så förtvivlat.....
Min framtid skulle nämligen se väldigt mörk ut, om jag tillät min kroniska, obotliga sjukdom att stå i vägen. Mina odds blir bara sämre & sämre.... Jag vet det. Å jag försöker inte att blunda för det, eller att stoppa huvudet i sanden. Men jag vet oxå, att ingen enda av oss kan få någon garanti för hur framtiden ser ut.... Vad som helst kan hända oss - när som helst - å vem som helst.... Mina marginaler är bara lite mindre! Därför håller jag stenhårt fast vid mina framtidsplaner, jag låter dem locka & tjusa mig. Å jag fortsätter att planera!!! För jag är -helt & hållet- övertygad om att det sista miraklet har inte skett ännu.....
Ännu ett av världens outgrundliga mirakel: min älskade lilla Sonja, 30 minuter gammal
Kommentarer
Trackback
