UR LED ÄR TIDEN.....
.....det kan man väl lugnt påstå, när man går ut genom dörren.
Den här tiden på året så brukar vi -på dessa norra breddgrader- definitivt haft "Gubben Snö" på besök sedan länge! Men just i år verkar någonting ha gått väldigt snett....
"Gubben Snö" verkar vara upptagen på annat håll, istället så har han ha gett sin kära fru, "Gumman Tö", uppdraget att ta hand om oss här uppe i nord. Å det gör hon med den äran, må jag säga!!!
Slutet av december & vi har P-L-U-S-G-R-A-D-E-R & regn....
Det har faktiskt regnat så till den milda grad att det har bildats en mindre insjö på min & mopparnas promenadväg. Döm av deras förvåning när de sladdade iväg i full fart i ishalkan & hamnade i en kall & "mag-djup" bassäng!!! Hela gänget tittade -mycket förvånat- på mig med en undrande blick: "-Voffö gör du på dette viset?"
Mulliga mopstanten Qawa, som inte riktigt accelerar upp i samma fart som de andra, hann inte heller ut i den djupaste delen av insjön innan hon förstod att det var nått som inte stämde. Försiktigt vände hon på sig, lyfte tassarna & skakade av dem för varje steg (inte helt olikt en katt) tills hon var tillbax på torra "land".
Men galenpannan Ann-Britt & liten Sonja, som alltid har en herrans massa sprutt-i-baken, de befann sig mitt i bassängen innan de märkte att det var nått högst märkligt -å väldigt blött- som inträffat. Ampan tog ett par eleganta skutt därifrån (joo, man kan skutta elegant i djupt vatten när man är en mops med hiskeligt långa ben!) medan liten Sonja istället njöt av det iskalla vattnet! Hon fick mopsfnatt, rejsade & studsade lyckligt omkring så att vattnet skvätte!!!
Sockerpullan Britta, som är en väldigt klok flicka, hon höll sig redan från början på sidan om promenadvägen. Där var det inte lika glashalt, utan hon fick perfekt fäste under sina små söta fossingar. Därför märkte hon oxå i tid, när det började bli lite "sankmark" under henne. Sockerpullan klafsade på i ytterkanten av bassängen utan att behöva bli så nämnvärt blöt om fötterna & klarade sig hyfsat bra. Värre var det för min gullponke Axel....
Han galopperade glatt iväg efter galenpannan Ann-Britt & liten Sonja & därför befann han sig snart mitt ute i det allra djupaste & blötaste....
När gullponken märkte vad som hänt blev han så överrumplad att han inte tog sig för att gå därifrån. Mitt i insjön stod han & tittade sig hjälplöst omkring, letade febrilt efter mamz....
Jag, som gjorde som sockerpullan Britta & höll mig längst ut på kanten, ropade på min lille Axel för att lotsa honom upp ur djupet. Men han visste inte riktigt vad han skulle ta sig till. Han tog ett försiktigt steg åt alla håll, men det var lika blött & lika djupt överallt.... Stackars gullponken!!!
Efter ytterligare lite uppmuntran från mig så tog han sats & kastade sig åt mitt håll, precis som om jag vore en livboj! Men upp kom han, min älskade mopspojke!!!
Vår promenix blev inte den långa & sköna tur som jag planerat, efter deras (mer eller mindre) ofrivilliga vinterbad så var gänget lite lätt nedkylda & vi kände nog allihop att soffan hägrade där hemma!
Även om det inte blev någon långprommis så var det ett gäng mycket nöjda & belåtna moppar som suckade av välbehag när de sjönk ner bland plädar & soffkuddar!!!
Men även om vädret spelar oss ett spratt för tillfället så tror jag mig veta, att innan vårsolen tittar fram i mars/april, så har vi garanterat hunnit med att få ett par meter snö! Å januari/februari lär ju oxå -sin vana trogen- bjuda på en rejäl köldknäpp.
Så trots allt kanske vi ska vara försiktiga med vad vi önskar oss - för det kan ju slå in!!!
Kommentarer
Trackback
