LITE DÅLIGT SAMVETE.....
......har jag allt, för att jag var så attans tjurig & negativ i mitt förra inlägg.
Det är ju inte riktigt jag.... Jag brukar vanligtvis inte gnälla & gnöla över saker som man ändå inte kan göra så mycket åt. På nått vis så brukar det sällan löna sig....
Å jag var på så rackarns dåligt humör, att tanken på att använda min grå "deppar-lusekofta" & ställa mobil-larmet på 30 minuter -som jag brukar göra när jag behöver bryta ihop- inte ens föresvävade mig.
Icke!!!! Här var det inte frågan om några ynka 30 minuter. Nää, jag brassade på & var en gnällfia större delen av dagen, faktiskt. Hujedamej.... Å inte blev saker & ting ett endaste dugg bättre av det....
Nåja, nu har jag ialla fall testat det & kan konstatera att såna där "hel-dags-deppar-bryt" inte är nått att sträva efter. Så hädanefter kommer jag att återgå till att stänga in mig & mina små sötnosar i sovrummet, dra på mig den grå "deppar-lusekoftan", ställa larmet på 30 minuter & sen bara släppa loss alla sorgsna tankar & vältra mig i depp tills larmet ringer. Då är det klart!!! Torka tårarna, hänga av sig koftan & kliva ut ur sovrummet. Mycket lättare i hjärta & själ!!! Det är nog mer min melodi ändå....
EN SURIG SKITDAG....
.....är vad det är idag! Å jag skriver det redan här, så att du vet! Detta blir inget glatt tjo-fadderittan-inlägg. Så nu kan du välja att sluta att läsa redan här om du vill?!
Jahaa, du fortsatte. Men kom inte & säg att jag inte varnade dig.... Here I go!!!!!
Har pga lite olika omständigheter (problem med pengautbetalning bl.a) varit utan mina mediciner i snart 1 vecka. Å det börjar minsann märkas nu....
Varje -& nu menar jag verkligen VARJE- natt vaknar jag flera gånger av att jag måste upp & byta min blöja & duscha av mig.
Varje -& nu menar jag verkligen VARJE- morgon vaknar jag astidigt av samma sak & av att jag har helt galet ont i magen. Blöder ur tarmen mest hela tiden.... Sitter på dass medan kallsvetten rinner & jag håller i mig i väggarna.
Är jättetrött för det mesta, orkeslös, har huvudvärk "from Hell" & blir tokanfådd & får hjärtklappning när jag promenixar med mina 4-fotade älsklingar!
När jag är utan mina mediciner så här pass länge så går det upp för mig hur sjuk jag EGENTLIGEN är, å det är ingen angenäm upptäckt.....
Men eftersom jag alltid brukar leta förtvivlat efter något positivt i allt som sker, så har jag såklart gjort det även nu! Helt enkelt var det inte, inte var det så mycket positiva saker som poppade upp i huvudet heller.... Men...så kom jag på det!!!!
Ibland, mellan varven, brukar jag få för mig att jag inte alls är i behov av alla piller jag stoppar i mig (6 st på morgonen, 3 till lunch, 4 vid middagstid & 3 st på kvällen) men NU har jag ju märkt att varje litet piller finns där av en anledning!
Det är alltså inte så (vilket jag ibland kan inbilla mig) att läkaren skrivit ut ett recept sådär lite på känn, för att han inte kunde hitta på nått annat just då!!!
Näpp! Nu vet jag!!! Så när jag kan hämta ut min medicin igen, vilket borde bli imorgon, så ska jag så snällt & lydigt fortsätta att ta den UTAN att ifrågasätta så himla mycket!
Det blev lärpenningen från den här upplevelsen!!!
Så länge man tar lärdom av vad som händer så är inget någonsin förgäves.....
TACK GODE GUD FÖR MINA MOPPAR!!!! De får mig att orka, att vilja, att ändå kunna njuta av Livet, att se det vackra & att använa alla mina sinnen - även under de mest helvetiska av dagar!!!
De bara älskar mig som attan, även om jag är en riktig surpuppa (kanske t.o.m ännu mer just då?) De har ett sjätte sinne för när de behöver visa mig sin absoluta & villkorslösa kärlek mer än vanligt! Vad skulle jag ta mig till utan dem? Vem skulle jag vara om de inte fanns??
KORS-I-KRÖSAMOSE......
.....vad det känns bra i hela lilla mig!!!
Har fått oväntad hjälp med att fixa något som jag gruvat lite inför... Ni vet, sånt där som inte är ett endaste dugg fysiskt ansträngande men som tär enormt på de mentala resurserna. Sånt som man vet att man borde fixat, helst för ett bra tag sedan, men som bara inte blivit av.... Fick ett telefonsamtal igår med ett erbjudande om hjälp med just precis detta lilla "fixar-trixar-problem". Vilken oerhörd lättnad i hjärtat!!!
Jag visste väl det, att godheten finns.....
Någonting som oxå gör mig alldeles kvillrande glad & varm i hjärtat denna dag, är att min älskade äldsta dotter D kommer hem, för att umgås en hel dag med sin mammi!!! Som jag saknat & längtat ihjäl mig efter henne.... Det blir inte så ofta vi träffas längre, jag & älskade D, därför är varenda sekund med henne värdefullare än allt guld i världen!!!
Å väldigt ofta så slår det mig, hur sanslöst lyckligt lottad jag är, som har så många fina underbara människor i mitt Liv. Människor som känner mig så väl (även mina mindre attraktiva sidor) men ändå väljer att stå kvar vid min sida genom allt..... Om vänskap & fantastiska människor skulle värderas som rikedomar, då skulle jag vara rikast i världen!!!!
Mina suveräna döttrar, älskade D & älskade O, på nyårsafton 2012/2013.
MEN NU RACKARNS VAR DET LÄNGESEN.....
......som jag uppdaterade bloggen!!! Jag vill gärna tro, att de av er som är mina trogna läsare, haft tid att läsa igenom alla mina tidigare inlägg istället??? Eller nått sånt....
Har ju såklart hunnit hända en hel del sen sist, jag & älskade O har varit ner till våra käraste vänner M & C i Härnösand där vi varit på hundutställning 2 dagar i rad (12 &13/10), vi har oxå hunnit med att ta vårt pick & pack & påbörjat flytten från sommarparadiset tillbax till storstan.
Men nu....till vår härliga, årliga "semester-lång-helg" i Härnösand!!!
Torsdag, 10/10, var en intensiv dag! Det packades hej-vilt, både till oss & till mopparna. Dels de moppar som skulle följa med oss på turné, men oxå packning till de moppar som skulle stanna på kollo hos bästaste pappan/ex-kexet I. Han jobbade till kl.14, så ganska prick 14:30 lämnades mulliga mopstanten Qawa, galenpannan Ann-Britt & sockerpullan Britta av hos honom, med all deras packning. Då hade jag varit på en riktig långtur i skogen med hela gänget, mest med tanke på de tre som hade en lång bilresa framför sig (gullponken Axel, liten Sonja & Fabbe-Puggly).
Klara med allt så startar jag & älskade O vår resa söderut. I Piteå skulle vi stanna till & käka litegrann, då upptäcker jag att plånboken minsann ligger kvar hemma på hallbänken i läggan i Luleå!!! Hoppsan..... Men vilken tur att vi fick vända, för tror ni inte att valparnas stamtavlor (med vacc.intyg!) oxå låg kvar där på hallbänken? Jomenvisst!!!!! Nåja, vi åkte istället till lill-Konsum & handlade lite "lätt-mat-att-äta-i-bilen-medan-man-kör" & så bar det av igen!!!
Kl.23 landade vi hemma hos våra käraste vänner M & C i Härnösand. Det blev -som alltid- ett kärt återseende!!! Dock så avslutades kvällen rätt snabbt då vi alla var trötta efter en lååång dag.
Fredag, 11/10, hade vi bokat in det obligatoriska besöket på Wessons dagis "Häxkatter & Änglahundar" som drivs av min hjärtegoda vän S. Käraste vännen C, som jobbade hemifrån denna dag (å verkligen jobbade!!! Inga långprommisar i skogen med hunden, inget "strosa-runt-på-stan", inget chillande...) stannade hemma medan vi brudar drog iväg.... Men en liten mops-mysar-paus tog han sig allt!!!
Hos hjärtegoda vännen S blev det ännu ett kärt återseende, med många stora varma kramar. Min älskade O hade längtat ett helt år efter att få komma hit, eftersom min hjärtegoda vän S inte bara driver ett hunddagis, hon är nämligen oxå uppfödare (sen hiskeligt många år) av älskade O´s favvoras - New Foundlandshund. Å denna dag hade hon med sig ett helt gäng underbara njuffevalpar. Så medan vi satt i köket & surrade, så stängde älskade O in sig i njuffe-rummet!!!
Där satt hon -sååå lycklig- med fina, goa njuffe-mamman Izabelle i famnen!!! Vi gjorde även upp lite planer inför lördagens utställning i Nordic-hallen i Sundsvall, älskade O skulle vara kennelflicka hos Åsforsens kennel hela dagen lång. Njuffe-specialen gick nämligen av stapeln där, samtidigt som det var mopsarnas dag på SKK utställningen. Vilken tajming för älskade O, hon var alldeles salig över utsikterna att få umgås med njuffar hela lördagen!!!!
Älskade O med hela valp-gänget. Lite trötta efter en lång utställningsdag!!!
Puss på dig & tack för idag!!!
Samtidigt som min kennelflicka var utlånad, under lördagen 12/10, så ställdes ju min älskade gullponke Axel. Å bomber & granater, det gick ju alldeles utmärkt idag!!! Bättre än under hela våren & sommaren sammantaget. Gullponken fick ett välförtjänt Exc CK & vann Öppenklassen i rätt hård konkkurens. Sen var det dags för Bästa Hanhunds klass.... Nu råkade det ju hända sig så, att gullponkens lilla kusin Wesson, drygt 1 år, oxå hade vunnit sin klass & gått vidare.... Vi märkte rätt snabbt att domaren valde mellan våra vackra pojkar, å precis här kände jag hur fjärilarna kittlade till i magtrakten. Var det nu det skulle hända??? Skulle min fina Axel få sitt tredje & sista CERT idag & därmed bli Svensk Utställningschampion???
Men.... NÄÄÄEEEE.... Än en gång fick han ett retligt reserv-CERT, men däremot ett väldigt välbehövligt CACIB. Gullponken & jag snavade på mållinjen & han blev placerad som 2 BHKL. Fast om vi nu skulle förlora så finns det ju ingen jag hellre gör det emot än min fina käraste vän M!!! Å det var faktiskt en rätt häftig känsla att stå där i finalen med henne & deras lillpojke Wesson!!! Han, den lille rackarungen, smällde till & tog sitt tredje CERT & avslutade som BIM.
HJÄRTINNERLIGT GRATTIS TILL KÄRASTE VÄNNERNA M & C, SAMT TILL WESSONS STOLTA UPPFÖDARE, SKÖNA-BÖNAN N!!!!!
På söndagen, 13/10, var det nya friska tag, då vi styrde kosan mot Timrå & SDHK´s nat.utställning. Denna dag var det ju även premiärdags för liten Sonja & Fabbe-Puggly att dansa i ringen!!! Kändes väl....sisådär innan, måste jag erkänna. Varken liten Sonja eller F-P har fått nån koppelträning som vi kan skryta med, å ännu mindre ringträning.... Men friskt vågat - hälften vunnet!!!
"De ställs ju bara i Valpklass, det räknas ju ändå inte, det här blir bra träning" intalade jag mig innan vi tog på oss dansarpjucksen. Men döm av min förvåning när BÅDA TVÅ äntrar ringen & sköter sig alldeles utmärkt!!! De skötte sig så till den milda grad utmärkt att Fabbe-Puggly blev Bästa Hanvalp med HP & slutligen BIM & syrran Sonja blev 2 Bästa Tikvalp med HP!!! Inte illa, måste jag säga! Det lovar gott inför att vårens utställningar drar igång & de små liven har åldern inne för att dansa "på riktigt"!!!
Liten Sonja & jag!!!
Jag & älskade O fick även den stora äran att hjälpa min polar-mops-vän M, med att visa hennes vackra & välkända pekingeser i Uppfödarklass. Lite skillnad mot mopparna är det såklart, men trubbnos som trubbnos!! Vi gjorde som vi blev tillsagda & tjyvtittade på experterna, å nått måste ha blivit rätt!!! För min fina polar-mops-vän M blev BIS UPPFÖDARGRUPP med sina utomordentligt fina pekar! Vilken upplevelse vi fick vara med om!!! TACK SNÄLLA M, FÖR ATT VI FICK FÖRTROENDET ATT HJÄLPA TILL!!!
Dock var inte det här gullponken Axels dag, vi fick nöja oss med ett Exc -utan CK & han blev 2 ÖKK. Men däremot så var det här verkligen Wessons dag -igen!!! Den lille klimpen knep sitt FJÄRDE CERT, blev BIM men smällde oxå till med att bli BIS-JUNIOR 3!!! Det ni!!! Å då är pojkspolingen bara just fyllda 13 månader. Vad månne bliva av denne kille när han blir stora karln???
Än en gång (med risk för att bli tjatig):
TOKMASSOR AV GRATTIS TILL KÄRASTE VÄNNERNA M & C, SAMT WESSONS GALET STOLTA UPPFÖDARE SKÖNA-BÖNAN N, TILL HELT FANTASTISKA RESULTAT ÄN EN GÅNG!!!!
Jag & älskade O stannade över natten i Härnösand, sa "Hejdå" till våra käraste vänner redan på söndagkväll då de skulle åka till sina respektive jobb tidigt som rackarns på måndag morgon. Vi, däremot, lyxade till det med en härlig sovmorgon på måndagen (eller åtminstone älskade O. Det var två pigga krakar som tyckte att det var dags för mig att göra morgon vid 06:45!) Jag matade & rastade mopparna inför hemresan, packade in i bilen & gjorde frulle åt älskade O, innan jag skulle väcka henne (fast hon var redan vaken!) Vi påbörjade vår hemresa, med en otrolig lyckokänsla i kroppen. Denna långhelg är så oerhört betydelsefull för oss, något vi ser fram emot ett helt år i förväg!!!
Vi är så ödmjukt tacksamma för att våra käraste vänner M & C så osjälviskt öppnar sitt hem för oss & våra mopsar. De har kommit att betyda så väldigt mycket för oss & räknas -definitivt- in i den "exklusiva" skaran av våra närmaste vänner!!!
SONJA ÄR EN LITEN SATMARA....
......bara så att ni vet!!! Hon är uppfinnigsrik som få & en problemlösare av rang!!
Redan när det lilla vilddjuret var 7-8 veckor så gav hon sig på att slita ner bordsdukar som hängde över bordskanten (jaa, självklart så tuggade hon på dem oxå, bara för den goda sakens /smakens/ skull!)
Eftersom jag insåg redan då att detta med nedhängande bordsdukar var en dålig idé & snabbt som attan eliminerade varje risk genom att plocka bort varje sån duk, så nödgades ju lilla söta Sonja att vidareutveckla sin färdighet!
Å just detta har hon jobbat på att lösa, här i sommarparadiset..... Men så en dag hade hon lösningen helt klar för sig!!! Lilla söta Sonja hoppar alltså upp i kökssoffan & därifrån är det ju lätt som en plätt att dra ner duken!!! Kan tala om att det var en liten mopsfröken som var utomordentligt nöjd med sina framsteg!
Ett tag.... Sen behövde tydligen den idén oxå vidareutvecklas ansåg hon....
Sagt & gjort! Här vilar inga ledsamheter, lilla söta Sonja tog det hela ett steg längre.
Alltså....upp i kökssoffan. Å nu räckte det inte längre med att TA TAG i duken & dra ner den.
Nähäädå, nu hade det lilla hjärtat tydligen bestämt sig för att man kan ju parkera en hel liten Sonja på köksbordet!!!
Å en liten Sonja (som för den delen inte alls är så liten längre!) måste ju undersöka varenda liten pinal på köksbordet. Det var nog precis då som hon kom på det!!!!
VARJE PINAL på bordet, allt från gamla fina tändsticksaskar (som jag vårdat ömt) till bankdosan, doftvärmeljus, snusdosan, läppceratet osv tar den där lilla söta Sonja så försiktigt i sin mun, går fram till bordskanten, släpper ner det & viftar glatt (& inte så lite stolt!) på knorren när den utvalda tingesten dunsar i golvet!!!
När lilla söta Sonja kommit ungefär hit i sin uppfinningsrikedom var jag rätt less, ska jag erkänna! För det där med att lyfta ner henne från bordet -mycket bestämt- sisådär sjuttifjurton gånger var ett stadium som vi redan passerat.....
För att inte falla för frestelsen att spika fast den lilla satmaran i taket med en sjutumsspik, så sköt jag helt sonika ut bordet från soffan. Lååångt ut från soffan!!!
Nu var det min tur att känna mig rätt nöjd med mig själv, när lilla söta Sonja stod där i soffan & tittade längtansfullt på bordet.... (Kan eventuellt hända att jag log litegrann i min förnöjsamhet oxå!!!)
Om lilla Sonja-satmara gav upp här??? Om hon insåg att det inte funkade att ta sig till köksbordet längre??? Näpp, inte en chans!!!! Hon stod där i soffan & funderade & funderade.... Sen -helt plötsligt- hade hon tydligen bestämt sig!!!
Lilla söta Sonja tar sats (så mycket sats som man nu kan ta i en gammal kökssoffa), siktar noggrant på bordet, kniper ihop sina vackra ögon & kastar sig iväg i ett elegant svanhopp.....
De svanhopp som inte resulterade i en landning på bordet, de svanhoppen resulterade i att den lilla satmaran lyckades krafsa med sig bordsduken ner på golvet (inklusive pinalerna ovanpå!)
Men när hon väl lyckades landa på köksbordet så var hon så till den milda grad stolt över sig själv & tittade på mig med en otrolig triumf i blicken.
Som om lilla söta Sonja ville säga: "-Du gav mig ett problem att lösa, mamz. Å jag fixade det!!! Är jag inte en alla tiders problemlösare, så säg???"
Jag kan bara hålla med, sucka djupt & konstatera att den lilla satmaran antagligen kommer att klara sig bra i livet med en sån inställning.....
DET ÄR MINSANN INTE LÄTT.....
.....att veta vad vi ska ge för mat till våra 4-benta vänner. En sak tror jag att vi alla är överens om, vi vill såklart ge våra älsklingar det allra, allra bästa fodret!!! Men vad är då det???
Tjaaa, det beror ju självklart på vem du frågar.... För detta med hundfoder har med tiden tenderat att bli en (nästan ogenomtränglig) djungel!
Tillverkarna märkte snabbt att detta med foder var en enorm skattkista, som det gick att ösa pengar ur. Det ena märket lovar att vara så mycket bättre än det andra. Å det finns hundfoder i alla tänkbara -& otänkbara- varianter idag!
Men hur ska man då veta vilket som är absolut bäst??? Enligt mig, så finns det inget bra svar på det....
Det är med hundfoder som med mycket annat i livet: Var & en är salig i sin tro!!!
Mina älskade mopsvänner äter idag ett färskfoder som heter Vom og Hundemat. Det blandar jag ut med ett torrfoder (Arion - lamm & ris), men ca 2/3 av portionen består av färskfodret (vissa av mina äter endast färskfoder) Jag märker faktiskt en stor skillnad på mopparna, de har fått en mycket angenämare andedräkt, de äter med god aptit (jaa, de låter som ett gäng upprörda vrålapor medan jag håller på att fördela maten i deras skålar!) & de bajsar betydligt mindre! Bajshögarna är numera små, torra fjutthögar som man skulle kunna sopa upp!!! Inga mer kletiga pyramider som man behöver en två-hands-fattning i bajspåsen för att få med sig. Nixpix, nu ligger de lite torra knortar & skramlar på botten när man bär iväg sin påse!!! (nästan -men bara nästan- skulle man kunna stoppa de knastertorra lortarna direkt i fickan!)
Det enda som kan vara lite trixigt är att få tag i en återförsäljare av Vom og Hundemat. Eller trixigt & trixigt.... För mig är det i själva verket väldigt enkelt. Jag beställer mina 5 kg korvar med kära vännen A, som i sin tur åker iväg till Råneå för att handla upp ett gäng VoH-korvar, sen hämtar jag upp min beställning på Mopsön. (På VoH´s hemsida kan man gå in & söka efter en återförsäljare hyfsat nära där man bor)
Dock krävs det lite utrymme i frysen, för att förvara fodret. Det levereras alltså i tjocka, frysta korvar om 5 kg, jag delar dessa i mindre bitar & har det i en burk i kylen. Fodret klarar galant ett par - 3 dagar i kylskåp!!!
Priset då??? Jag var helt säker på att det skulle bli hiskeligt dyrt att ge färskfoder, men....näää.... Inte ens det!!! Varje 5 kg korv kostar 149 kr, & en vuxen hund ska äta 2% av sin kroppsvikt.
Så summan av kardemumman (för mig!) blev att det är ett BRA foder, utan spannmål eller andra konstiga tillsatser, som mopsarna fullkomligt älskar (t.o.m de som är allra mest kräsna!), de bajsar betydligt mindre - vilket betyder att fodret har en hög upptagningsförmåga, bättre magar & andedräkt & slutligen: PRISVÄRT!!!
Som sagt, detta passar mig & -framförallt- mina mopsar. Känner du dig sugen på att testa, tycker jag absolut att du ska göra det! Men kom ihåg: Var & en är salig i sin tro!!!!
