EN SURIG SKITDAG....
.....är vad det är idag! Å jag skriver det redan här, så att du vet! Detta blir inget glatt tjo-fadderittan-inlägg. Så nu kan du välja att sluta att läsa redan här om du vill?!
Jahaa, du fortsatte. Men kom inte & säg att jag inte varnade dig.... Here I go!!!!!
Har pga lite olika omständigheter (problem med pengautbetalning bl.a) varit utan mina mediciner i snart 1 vecka. Å det börjar minsann märkas nu....
Varje -& nu menar jag verkligen VARJE- natt vaknar jag flera gånger av att jag måste upp & byta min blöja & duscha av mig.
Varje -& nu menar jag verkligen VARJE- morgon vaknar jag astidigt av samma sak & av att jag har helt galet ont i magen. Blöder ur tarmen mest hela tiden.... Sitter på dass medan kallsvetten rinner & jag håller i mig i väggarna.
Är jättetrött för det mesta, orkeslös, har huvudvärk "from Hell" & blir tokanfådd & får hjärtklappning när jag promenixar med mina 4-fotade älsklingar!
När jag är utan mina mediciner så här pass länge så går det upp för mig hur sjuk jag EGENTLIGEN är, å det är ingen angenäm upptäckt.....
Men eftersom jag alltid brukar leta förtvivlat efter något positivt i allt som sker, så har jag såklart gjort det även nu! Helt enkelt var det inte, inte var det så mycket positiva saker som poppade upp i huvudet heller.... Men...så kom jag på det!!!!
Ibland, mellan varven, brukar jag få för mig att jag inte alls är i behov av alla piller jag stoppar i mig (6 st på morgonen, 3 till lunch, 4 vid middagstid & 3 st på kvällen) men NU har jag ju märkt att varje litet piller finns där av en anledning!
Det är alltså inte så (vilket jag ibland kan inbilla mig) att läkaren skrivit ut ett recept sådär lite på känn, för att han inte kunde hitta på nått annat just då!!!
Näpp! Nu vet jag!!! Så när jag kan hämta ut min medicin igen, vilket borde bli imorgon, så ska jag så snällt & lydigt fortsätta att ta den UTAN att ifrågasätta så himla mycket!
Det blev lärpenningen från den här upplevelsen!!!
Så länge man tar lärdom av vad som händer så är inget någonsin förgäves.....
TACK GODE GUD FÖR MINA MOPPAR!!!! De får mig att orka, att vilja, att ändå kunna njuta av Livet, att se det vackra & att använa alla mina sinnen - även under de mest helvetiska av dagar!!!
De bara älskar mig som attan, även om jag är en riktig surpuppa (kanske t.o.m ännu mer just då?) De har ett sjätte sinne för när de behöver visa mig sin absoluta & villkorslösa kärlek mer än vanligt! Vad skulle jag ta mig till utan dem? Vem skulle jag vara om de inte fanns??
Kommentarer
Trackback
