ÅRETS SISTA DAG....
.....har vi kommit fram till & det är dags att göra bokslut över året som har gått!
Redan i januari fick min lilla kennel uppleva en lycka & framtidstro som nästan kändes overklig! Min sockerpulla Britta flyttade in hos oss. Hon klev in i vår kojan, höglöpande & redo för lite "rajtan-tajtan"!
Samtidigt bestämde sig kära vännen H för att överlåta sin del i älskade gullponke Axel, på mig. Äääntligen var han min!!!
Eftersom jag såklart tillgodosåg sockerpullan Brittas önskemål om lite "rajtan-tajtan" så kom finaste mopskillen Ernst, från Nordanvindens kennel, på besök hos oss. Å jisses, det blev både rajtan & tajtan kan jag lova!!!
I mars föddes vår efterlängtade mopskull, 5 präktiga & rejäla fis-ungar ploppade ut.
Sen gjorde finaste mopspinglan Inez storslam i utställningsringen detta år oxå. Hon har ju varit & nosat på framgångarna sådär lite lagom, fått nått reserv-CERT & placerat sig i Bästa Tik-klass, men inte riktigt nått hela vägen fram. Tills vi åkte på SKK's nationella utställning i Överkalix.... Då drämde mopspinglan till ordentligt! Hon fick sitt (& hennes uppfödarkoja Nordanvindens) första CERT & blev BIM!!!!! Holy Moses, vilken lycka!!!
Men precis som Livet alltid är, så har det även varit motgångar....
Särskilt tänker jag på dem som lämnat oss under 2013.De som bestämde sig för att veckla ut sina Ängla-vingar & bege sig till en bättre & vackrare värld.
Min älskade svärmor, Else-Maj, fick ge upp sin långa kamp mot cancern. Hon hade kämpat både länge & väl, först mot bröstcancer & sedan -i slutet- mot leukemi. Det var en kamp som blev henne övermäktig.... Dagen efter hennes 67-års dag släppte hon taget om Livet. En sorgens dag för oss som blev kvar....
Dagen efter att min svärmor lämnade jordelivet, så begav sig allas vår Mopskung, Qanakas Asgrymme Assar, iväg på sin sista resa. En förlust som förintade mig totalt.... Assebasse - min kärlek & stolthet!!!
Assars mamz & papz, mina älskade kära vänner M & C, var otröstliga i sin enorma sorg. Vi kunde knappt tro att det var sant, fanns verkligen inte vår fina Mopskung hos oss längre???
Min fina vän C förlorade sin 18-åriga son väldigt hastigt oxå, en sån avgrundsdjup förlust att det nästan är omöjligt att förstå? Hur överlever man något sånt, att förlora sitt barn?? Min fina vän C har nu gått från att "bara" vara mamma till att även bli en Ängla-mamma.... Men ur djupet av mitt hjärta så är det en erfarenhet som jag önskar att hon hade fått vara utan....
Så går Livet vidare, glädjen & sorgen hand i hand.....
Jag ser åren bytas ut allt eftersom & känner en enormt stor tacksamhet över att fortfarande få räkna dem! För det är inte längre en självklarhet.....
Jag önskar er alla ett jättefint avslut på detta år & ett riktigt underbart, spännande GOTT NYTT 2014!!!
UR LED ÄR TIDEN.....
.....det kan man väl lugnt påstå, när man går ut genom dörren.
Den här tiden på året så brukar vi -på dessa norra breddgrader- definitivt haft "Gubben Snö" på besök sedan länge! Men just i år verkar någonting ha gått väldigt snett....
"Gubben Snö" verkar vara upptagen på annat håll, istället så har han ha gett sin kära fru, "Gumman Tö", uppdraget att ta hand om oss här uppe i nord. Å det gör hon med den äran, må jag säga!!!
Slutet av december & vi har P-L-U-S-G-R-A-D-E-R & regn....
Det har faktiskt regnat så till den milda grad att det har bildats en mindre insjö på min & mopparnas promenadväg. Döm av deras förvåning när de sladdade iväg i full fart i ishalkan & hamnade i en kall & "mag-djup" bassäng!!! Hela gänget tittade -mycket förvånat- på mig med en undrande blick: "-Voffö gör du på dette viset?"
Mulliga mopstanten Qawa, som inte riktigt accelerar upp i samma fart som de andra, hann inte heller ut i den djupaste delen av insjön innan hon förstod att det var nått som inte stämde. Försiktigt vände hon på sig, lyfte tassarna & skakade av dem för varje steg (inte helt olikt en katt) tills hon var tillbax på torra "land".
Men galenpannan Ann-Britt & liten Sonja, som alltid har en herrans massa sprutt-i-baken, de befann sig mitt i bassängen innan de märkte att det var nått högst märkligt -å väldigt blött- som inträffat. Ampan tog ett par eleganta skutt därifrån (joo, man kan skutta elegant i djupt vatten när man är en mops med hiskeligt långa ben!) medan liten Sonja istället njöt av det iskalla vattnet! Hon fick mopsfnatt, rejsade & studsade lyckligt omkring så att vattnet skvätte!!!
Sockerpullan Britta, som är en väldigt klok flicka, hon höll sig redan från början på sidan om promenadvägen. Där var det inte lika glashalt, utan hon fick perfekt fäste under sina små söta fossingar. Därför märkte hon oxå i tid, när det började bli lite "sankmark" under henne. Sockerpullan klafsade på i ytterkanten av bassängen utan att behöva bli så nämnvärt blöt om fötterna & klarade sig hyfsat bra. Värre var det för min gullponke Axel....
Han galopperade glatt iväg efter galenpannan Ann-Britt & liten Sonja & därför befann han sig snart mitt ute i det allra djupaste & blötaste....
När gullponken märkte vad som hänt blev han så överrumplad att han inte tog sig för att gå därifrån. Mitt i insjön stod han & tittade sig hjälplöst omkring, letade febrilt efter mamz....
Jag, som gjorde som sockerpullan Britta & höll mig längst ut på kanten, ropade på min lille Axel för att lotsa honom upp ur djupet. Men han visste inte riktigt vad han skulle ta sig till. Han tog ett försiktigt steg åt alla håll, men det var lika blött & lika djupt överallt.... Stackars gullponken!!!
Efter ytterligare lite uppmuntran från mig så tog han sats & kastade sig åt mitt håll, precis som om jag vore en livboj! Men upp kom han, min älskade mopspojke!!!
Vår promenix blev inte den långa & sköna tur som jag planerat, efter deras (mer eller mindre) ofrivilliga vinterbad så var gänget lite lätt nedkylda & vi kände nog allihop att soffan hägrade där hemma!
Även om det inte blev någon långprommis så var det ett gäng mycket nöjda & belåtna moppar som suckade av välbehag när de sjönk ner bland plädar & soffkuddar!!!
Men även om vädret spelar oss ett spratt för tillfället så tror jag mig veta, att innan vårsolen tittar fram i mars/april, så har vi garanterat hunnit med att få ett par meter snö! Å januari/februari lär ju oxå -sin vana trogen- bjuda på en rejäl köldknäpp.
Så trots allt kanske vi ska vara försiktiga med vad vi önskar oss - för det kan ju slå in!!!
GOD JUL....
....till er, alla underbara människor!!!!
Just nu känner jag mig så här....
...bara för att jag legat & kurerat mig hela långa dagen.
Vår födelsedags-/lilla julaftons-fest i söndags för familjens alldeles nyblivna 18-åring, älskade O, den tog rätt hårt på krafterna hos den här mamman....
Det har varit ett hiskeligt rännande på toaletten, där den stora frågan har varit om jag ska använda hinken till det som kommer uppifrån eller till det som kommer lite längre nedifrån? Ska jag sitta på toan eller "köra buss"?? Utan att uppehålla mig alltför länge vid denna "skitsak" så kan jag avslöja att det kändes mest naturligt att använda hinken i "uppifrån-syfte"!!!
Nåväl, tillbax till varför jag just nu ser ut som på bilden här ovan!
Joo, efter att legat till sängs större delen av dagen så insåg jag just precis nu, klockan 02:50, att jag har lite att fixa iordning innan jul-lunchen imorgon! Ooops.... Då ska nämligen jag, älskade O, älskade D & min favvo-svärson bästaste J äta lunch tillsammans, öppna lite julklappar & bara mysa en stund, innan vi skiljs åt för att fira julaftonens eftermiddag på skilda håll!
Så efter att jag legat i sängen & gjort upp en plan för vad som behövde fixas så satte jag genast igång!
Med att skriva ett blogg-inlägg!!!
För ve & fasa, tänk om jag inte hinner skriva det imorgon på självaste julafton? Å har jag nu en blogg så är det ju såklart livsviktigt med ett GOD JUL-inlägg!!! (Särskilt med tanke på de ytterst viktiga saker jag har att skriva om....)
Hmmm.... Fast vid närmare eftertanke kanske det är bättre att jag s-o-v-e-r nu & så gör jag lunch-fixet imorgon bitti? För det är inte sådär himla många timmar kvar innan jag måste kliva upp.... Det blir nog bäst så, trots allt!
Jag önskar er alla en varm & kärleksfull julhelg, ta vara på den tid ni har tillsammans!
TO ALL OF YOU, FROM ALL OF US:
A VERY MERRY CHRISTMAS!!!!
VART TOG ÅREN VÄGEN....
.....undrar jag, samtidigt som vi firar vår dotters 18-års dag?
Vår lill-tjej, hon som -dyrt & heligt- lovade att alltid vara min bäbis, hon fyller alltså 18 år nu!
Hur i fridens dar gick det till??? Vart tog alla dessa åren vägen???
Min yngsta dotter, mammas lilla prinsessa, har blivit en ung kvinna nu. På väg ut i Livet på egna ben!!! (Låt vara att dessa ben är rätt skakiga & inte riktigt bär henne i alla väder, men ändå....)
GRATTIS, ÄLSKADE O, PÅ 18-ÅRS DAGEN!
Jag, bästa pappan & storasyster, älskade D, kommer alltid att stå bakom dig.
Vi står här redo att ta emot dig om du faller, redo att hjälpa dig att hitta just din väg i Livets virr-varr av stigar.
Å glöm aldrig bort, att om så hela världen vänder oss ryggen så har vi alltid varandra!!!
Vi älskar dig, till månen & tillbax. Hela jorden runt, flera varv - oändligt & för alltid!
MULLIGA MOPSTANTEN QAWA FYLLDE 8 ÅR IGÅR....
.....den 21 december & det glömde jag bort! Skäms på mig!!
Men jag gjorde en liten fuling! Eftersom jag kom på mitt misstag precis när klockan var 00:27 & just gått över till den 22:a, så låtsades jag helt sonika inte om det. Mulliga mopstanten är visserligen en väldigt klok dam, men särskilt bra koll på klockan den här tiden på dygnet, det har hon inte!
Så snabbt som ögat rafsade jag fram korv, köttbullar & leverpastej ur kylskåpet. Mopparna satt vid mina fötter & blinkade lite yrvaket mot mig: "-Va tusingen... Ska mamz börja käka nu? Mitt i natten? Hon är inte klok på en fläck! Gäääsp!"
Men när jag började slamra med deras skålar, då minsann blev det annat ljud i skällan! Mopsar kan verkligen konsten att gå från halvsovande till pin-klarvakna på ett kick!!
Helt plötsligt satt de på rad & bligade på mig med stora runda ögon & inte ett endaste litet "gäääsp" i åtanke.
De var som scouter hela bunten: Alltid redo!
Efter lite födelsedagssång (jaa, av mig då. Mopsligan hade fullt upp med att slafsa i sig "tårtan") & många GRATTIS-pussar på Qawa så har vi gjort ett nytt försök att krypa till kojs!
Nu ligger mina älskade moppar utspridda runt mig i sängen, snarkande & fisande, precis som det ska vara.
Å mulliga mopstanten Qawa har inte en aaaning om att jag missade hennes födelsedag med en halvtimme!!!
ÄLSKADE MAMMA.....
.....nu står jag inför ännu en jul utan Dig. Å jag tänker tillbax.... Tänker på alla de jular som jag fick med Dig.
Jag ser Dig framför mig, där Du står i köket & fixar & donar med all julmat. Jag ser Dig framför mig, när Du "haow-haow:ar" & stapplar in i full tomte-utstyrsel - med skägget på sniskan.
Jag ser Dig framför mig.....
När Du lämnade oss -för en bättre & vackrare värld- trodde jag inte att jag skulle överleva. Sorgen & saknaden förlamade mig totalt. Inte kunde väl Du dö? Du, som både var min mamma & min allra bästa vän.
Till sommaren är det 12 år sen Du dog, 12 långa år.... Å ändå känns det som att det var alldeles nyss.
Med sorg i hjärtat kan jag konstatera, att tiden inte läker några sår. Den får bara såren att blöda mindre.....
Men jag bär Dig med mig. Alltid!
Jag låter Dig se genom mina ögon, låter Dig känna genom mitt hjärta.
Jag bär Dig in i en framtid som Du inte får uppleva.
För så länge vi minns så lever Du!
