POP-POP-I-TOPP-DET-ÄR-TOPPEN-I-ÅR......
.....det HAR verkligen varit/är ett otroligt toppenår för min lilla kennel!!!
2012 slutade med en otrolig sorg, då min älskade lilla mulliga mopstant Qawa tappade sin & gullponken Axels hela kull på juldagen. Hon var så himla deppig en tid efteråt & jag var nästan otröstlig..... Tappade lusten -& tron på mig själv- när det gällde att fortsätta min blygsamma avel & uppfödning.
Men vilken rackarns TUR att man har såna fantastiska vänner en sån gång.... För de slog sina kloka huvuden ihop & beslutade illa kvickt att: "NIXPIX, det var definitivt INTE ett alternativ att jag skulle sluta!!!" Så tidigt som i januari 2013 såg de till att Qanakas kennel var tillbax på banan!!!
Å redan i slutet av mars föddes en kull mopsbäbisar i vår koja, vår hett efterlängtade "fis"-kull efter Britta/Ernst. 4 stiliga gossar & 1 vacker tösabit; vårt framtidshopp lilla Sonja!
Nu under hösten (sep/okt) ska jag para finaste mopspinglan Inez med min älskade gullponke Axel. Så om lyckan står mig bi, så föds det ännu en kull med små-Qanakor innan årsskiftet. Jag har ju väntat & längtat så väldans mycket efter en egen avkomma efter gullponken, så nu kan jag bara hoppas.....
Samtidigt så händer andra spännande saker på mops-fronten.... Är nästan vimmelkantig av förväntan....
BLIR SÅ HIMLA GLAD I HJÄRTAT.....
.....jooo, för oftast så är det faktiskt det jag är!!!
I förrgår var jag iväg en sväng till Luleå & på resan tillbax till sommarparadiset så hade jag med mig båda mina älskade döttrar i bilen! För första gången i sommar så skulle "tjejligan" vara samlad under samma tak för några dagar. Å då kan man ju inte vara annat än galet, kvillrande glad i hela hjärtat!!!
Vi har pratat, pratat...myst...ätit supergott (som betyder surströmming & färsk mandelpotatis i mitt & älskade D's fall - grillad marinerad fläskfilé med potatissallad i älskade O´s fall) pratat lite till & bara rått om varandra så där i största allmänhet! Vi har oxå hunnit med en sväng på stan, tittat i affärer & strosat runt. Heeelt underbara dagar, med andra ord, där jag har tagit tillvara varenda sekund!
Tog med mig min lilla Sonja en av dagarna, när vi bara var in en snabbis till stan. Eftersom vi bott på landet hela långa sommaren så har hennes koppelträning blivit...hmmm...lite eftersatt, kan man kanske säga. Så därför var det ett gyllene tillfälle att ta med henne denna dag, då vi dessutom besökte en butik där små vovvsar är i allra högsta grad välkomna! In i butiken klev en mycket kaxig liten mopsflicka, med högt -& väldigt stolt- buren svans!!! Lilla Sonja nosade nyfiket på precis allt i butiken, fanns minsann inte minsta lilla tveksamhet vid något enda tillfälle!!! Hon avslutade besöket med att spatsera runt på kassadisken, där den jättegulliga personalen bjöd henne på smaskiga godisar. Hon tackade väldigt artigt genom att smacka fast en rejält blöt puss mitt i nyllet på dem!!! Det var en mycket nöjd liten Sonja som sussade sött i bilen på väg hem, full av nya spännande intryck....
VÄLKOMMEN.....
.....VILL JAG SÄGA TILL ALLA MINA NYA LÄSARE!!!
Bloggen (& även hemsidan) har fått sig ett rejält uppsving, besöken har nått oanade höjder, efter att "någon" där ute kände sig så väldans utpekad i ett av mina tidigare inlägg & svor ve & förbannelse över mig på Facebook. (Hade varit rätt intressant om denne "någon" oxå hade förklarat VAD i inlägget som tydligen var så bekant? VAD i innehållet som gjorde att denne "någon" kände sig så uthängd? Trots att jag inte nämnt något namn, inte om det är en kvinna eller man jag avser, inte var i vårt vackra land den ev personen isåna fall skull bo.... Notera gärna att jag fortfarande inte nämner något namn, trots allt denne "någon" utsatt mig för!)
Så än en gång: VARMT VÄLKOMNA ska Ni vara!!!!
Jag hoppas såklart att Ni tycker att min blogg bjuder på underhållande & läsvärda inlägg, även efter att denna sorgliga historia har ebbat ut. Denne "någon" informerade mig igår om att den satt punkt. Så därmed gör jag detsamma: PUNKT!!!!
.................................................................................................................................................................
Jag & mina älskade moppar befinner oss fortfarande i vårt sommarparadis, vilket är rackarns skönt vill jag lova! Särskilt nu när vi fått såna hääärliga sensommardagar med sol & värme (jaa, jag vägrar att kalla det höst! Höst blir det den 1:a september i min lilla värld! Så det så!!!)
Uppe på "knabben", bakom min stuga, är ett störtskönt ställe att promenixa med mopparna på. Finns så himla mycket bra-iga stenbumlingar att klättra på, omkullfallna träd som man bara måste skutta över & allt möjligt spännande att upptäcka! Nått som jag upptäckt under våra många promenader är att det oxå växer hiskeliga mängder med lingon där! Ni vet, sådär inbjudande knallrött i varenda torva!! Väldigt lockande.... Om det inte vore för den yttepyttelilla detaljen att jag har ett vänsterben som inte riktigt följer med (sviterna efter stroken. Var halvsidesförlamad, satt i rullis drygt 1 år, men har kämpat mig tillbax!) Denna yttepyttelilla detalj har gjort att det inte direkt varit läge att traska runt bland lingon/blåbärsris....
"-Det var väl självaste fanken, klart jag ska fixa att plocka lite lingon!" bestämde jag -helt sonika- en dag. Sagt & gjort! På med lingon-plockar-vänliga skor, en lagom stor hink (3-4 liter. Dumt att bli övermodig!) & mopsarna i sällskap så bar det av uppför "knabben".
Fanns ju så otroligt mycket bär överallt, lite svårt att veta var faderulingen jag skulle börja... Såg ut ett riktigt kanonställe, satte mig på en stubbe & började plocka. Sen flyttade jag mig bara en liten bit & fortsatte. Å fortsatte.... Hipsvips var min hink alldeles knökfull av vackert röda lingon! Men det fanns ju så mycket kvar.... Hade inte alls någon lust att sluta nu. Vad gör man då, när man fyllt den enda hink man har med sig??? Busenkelt! Man tar -självklart- fram en bajspåse & fortsätter plocka!!!
Vad rik jag kände mig när jag rensat mina lingon & satt dem i frysen! Å så väldans stolt jag är över mig själv! JAG har minsann oxå plockat lingon i år!!!!!
FÖR KÄNNEDOM....
....vill jag härmed meddela att ALLA RÄTTIGHETER ÄR FÖRBEHÅLLNA QANAKA.BLOGG.SE
För Er som inte vet vad det betyder, så innebär det att man INTE får kopiera/använda mina bilder eller blogginlägg utan tillstånd!!!!
Då jag nu varit utsatt för att man -i syfte att skada mig- använt mina bilder samt inlägg så vill jag klargöra detta en gång för alla!
Trodde i min enfald, att detta var självklart för alla & envar. Men icke....
För Er som inte vet vad det betyder, så innebär det att man INTE får kopiera/använda mina bilder eller blogginlägg utan tillstånd!!!!
Då jag nu varit utsatt för att man -i syfte att skada mig- använt mina bilder samt inlägg så vill jag klargöra detta en gång för alla!
Trodde i min enfald, att detta var självklart för alla & envar. Men icke....
"HUPP! VAD FASEN HÄNDER....."
......tänkte jag imorse när jag vaknade. Tydligen så har mitt blogginlägg "Blir så himla ledsen i hjärtat...." börjat cirkulera på Facebook, med bild av mig & allt. UTAN min tillåtelse, dessutom!!!
Tyvärr så har en uppfödarkollega tagit väldigt illa vid sig & känt sig manad att gå ut med ett "försvarstal" samt även smutskasta mig å det grövsta.....
Än en gång blir jag ledsen i hjärtat -dels för att det inte är den personen jag åsyftade- men oxå för att dennes reaktion säger mer om den personen än om mig....
Sen blir jag oxå väldigt fundersam på de människor som är så snabba på att kommentera &/eller trycka "gilla" till ovan nämnda persons lååånga "försvarstal".... Har de ens läst mitt inlägg??? Har de ens sett att jag inte är i närheten av att nämna något namn?? Har de ens tänkt efter innan de lämnat sin kommentar/"gilla"??
Detta får mig att fundera.... Åtminstone jag kommer verkligen att bilda mig en egen uppfattning om saker & ting hädanefter, INNAN jag kommenterar &/eller trycker på "gilla"-knappen!!!
Ingenting är någonsin förgäves så länge man tar lärdom av det som sker!!!!
Tänk, vad ett inlägg på min lilla blogg (som inte har så många läsare!) kan ställa till med!
Men det är MIN blogg, MINA tankar & funderingar, MINA små anekdoter & MINA åsikter. Å dom kommer jag fortsätta att lufta här! Precis som det är tänkt med en blogg. Ibland kommer människor säkert att reagera, jag förstår det. Å alla har rätt till sin åsikt. MEN....man får inte kränka någon med bild & text, särskilt inte i ett helt annat -ALLMÄNT- forum som FB! Då kanske man måste fundera på VARFÖR man tar så illa vid sig, även om det knappt finns några namn nämnda överhuvudtaget, i mina inlägg?!
Har du åsikter om nått av mina inlägg, kommentera inlägget direkt här i bloggen, maila mig eller ring!!!
VILKEN ÖVERRASKNING.....
......det blev på lördagens utställning!!!
Med mig i bilen till Luleå, på fredagkväll, hade jag även Inez & Axels kanonsnygge son Prästbackens Duktige Didrik, 10 månader. Jag skulle ställa honom för första gången i juniorklass. Då Didriks mamz, Svensby-A, har en skada i ryggen så visste jag att hon inte kunnat ring- eller bordsträna sin lille pöjk någonting alls. Därför hade jag inte så där väldans stora förväntningar på något direkt toppen-resultat, utan såg denna första utställning mest som träning! Men....så himla fel man kan ha!!!! Döm av min förvåning, när lille Didrik skötte sig alldeles utmärkt. Han dansade in i ringen -med otroligt självförtroende- tillsammans med sina 4 konkkurrenter i juniorklass. Där seglade han upp på som 2:a i klassen med Exc & CK!!!!! "-Oj, vad hände?" tänkte en mycket omtumlad lilla jag, "Han ska ju in i Bästa hane!!!"
Först blev jag lite fundersam, gullponken Axel skulle ju in i öppenklass, tänk om jag har 2 hanar i Bästa hane?!
Det visade sig sedemera att det var nått jag inte alls behövde bekymra mig om, gullponken blev 2 ÖKK, fick ett Exc - men utan CK.... (Förövrigt delades inte ett enda CK ut i öppenklass hanar) Så var det problemet löst, innan det ens hann bli ett problem....
Men...håll i hatten....lille Didrik klev in i ringen i Bästa hane & skötte sig precis lika exemplariskt som i juniorklassen. Som tur var såg även vår domare det & belönade Didriks fina danssteg med att placera honom som 3 BÄSTA HANE!!! WIIIIHOOOO!!!! På hans första utställning!!!
Hans nervösa mamz, Svensby-A, satt ju hemma, bet på naglarna & väntade på resultat. Så när jag ringde & berättade började hon stortjuta av lycka!!! (Hon grät fortfarande sent på em när hon kom & hämtade sin prins!!!)
Prästbackens Duktige Didrik (Semlans Carl-Axel x Nordanvindens Inez Beatadotter)
Mopspinglan Inez skötte sig -som vanligt- alldeles utmärkt!!! Hon charmade domaren, som tyckte att hon var en så rackarns söt liten tik!!! Mopspinglan fick Exc CK, 2:a ÖKK men blev oplacerad i Bästa tik. Hon är så underbart rolig att ställa, den lilla rallymaskinen, jag njuter av varje sekund!!!!
Så den som stod för dagens bästa resultat individuellt var -lite otippat- lille godingen Didrik!!!! Är inte det en kanonhärlig start på utställningkarriären, säg????
Sist -men absolut inte minst- så tävlade gullponken Axel & hans barn (P.Duktige Didrik, C.Crazy Cåre, N.Saga Siridotter & N.Ellen Tuvadotter) i Avelsklass, där de fick Hp & skulle in i stora final-ringen!!! Det blev en lååång väntan, men det betalade sig bra kan jag lova!!! Gullponken Axel & hans utomordentligt fin avelsgrupp tog hem hela köret & blev BIS AVELSGRUPP!!!! YIIIPPII-KAAA-YEEEY!!!!
Trots allt, så är ju ändå det bästa med dessa utställningsdagar att få träffa & umgås med alla fantastiska vänner! Så många härliga skratt, så mycket prat & surr & så många varma kramar....
Axel & hans avkommor!
Jag & gullponken först, därefter Ulrica som visade Cåre så fint, söta Louise med Ellen, kära vännen Annalena med Saga & sist min älskade dotter Olivia som höll ihop gruppen med lille Didrik i snöret!
1000 TACK, ni underbara!!!
Jag & bästaste mopspinglan Inez!
DEN BÖRJAR LIDA MOT SITT SLUT.....
.....denna -intensiva- utställningssäsong! Å aldrig tidigare har väl jag & kära vännen A kuskat runt så mycket som just i år. Vi har ploppat upp, som gubben i lådan, på varenda utställning inom en radie på ca 35 mil (enkel väg!) Även ett par vändor till vårt östra grannland Finland har hunnits med!!!
I övermorgon är det dags igen. Sista utställningen för säsongen, åtminstone här uppe hos oss. Fast då är det ju å andra sidan på "hemmaplan", SDHK´s nationella i Luleå.
Så ikväll har jag förberett det x-tra smarriga utställningsgodiset till gullponken & mopspinglan: kokt färsk benfri fläskkarré! En inte alltför pjåkig ersättning för det vanliga godiset: kokt kycklinghjärta/lever!!! (Självklart har gullponken Axel provsmakat & godkänt bytet)
Imorgon ska packning & ett gäng glada mopsar stuvas in i bilen, sen ska mopspinglan Inez hämtas upp hos sin mamz & papz & därefter styr vi kosan mot Luleå. Vi tillbringar natten hemma i storstan, det råkar vara så lyxigt att vi har promenadavstånd till utställningsplatsen på lördagmorgon! (Men efteråt så skyndar vi oss tillbax till sommarparadiset med en hiskelig fart!)
Denna helg är det hundutställning även på andra håll i vårt avlånga land, bl.a den årliga 2-dagars utställningen i Visby på Gotland. Måste erkänna att det är lite av en våt dröm för mig att -en vacker dag- få delta i den....
En som har infriat den drömmen är bästa vännen G. Hon & hennes kära make, mysproppen L, firar 28 år tillsammans till helgen & vad passar väl bättre än att göra två flugor på smällen??? Uppleva en "mini-smekmånad" i ett Visby & ett Gotland i sommarkostym OCH delta i en av säsongens största hundutställningar! Hon är klok som en bok, bästa vännen G!!!
En annan våt dröm som jag har, är att få ta det tredje -& sista- certet med gullponken Axel. Då skulle han -äntligen- bli SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION. Skulle absolut inte ha något emot att den drömmen gick i uppfyllelse nu på lördag!!!
Å om det inte går att uppfylla den drömmen, så är jag inte knusslig.....
Jag kan väldigt gärna nöja mig med en repris på förra helgens resultat, från Överkalix: CERT & BIM (...eller BIR. Det funkar oxå förstås...) med mopspinglan Inez!!!
BLIR SÅ HIMLA LEDSEN I HJÄRTAT.....
......när jag VET att det finns uppfödarkollegor av vår unika, fantastiska ras som -helt & hållet- struntar i att ta hänsyn till de problem som vår ras ändå har. Att mopsen, liksom alla trubbnosar, kan ha vissa problem med sin andning, har väl knappast undgått någon???
Här har alla vi uppfödare ett STORT ansvar, enligt mig. De individer vi väljer att använda i vår avel ska vara friska, vi får inte medvetet avla på individer där vi VET att det finns problem! Å ändå så är det precis det som "någon" gör.....
Hur tänker man då??? Hur tänker man när man VET att tiken -redan i sin första kull- lämnat en avkomma med så svåra andningsproblem & grav patella mm att den dog på operationsbordet? När man VET att samma tik -i sin andra kull- får veta av veterinären(i samband med kejsarsnitt) att tiken absolut inte ska gå i avel, pga att denna tik har så trånga andningsvägar att hon, den stackaren, aldrig andats så bra som när hon ligger sövd med en tub i halsen?? När man VET att en avkomma, även ur denna andra kull, får såna problem med sin andning att den måste opereras? (dock överlevde den lille parveln!)
Hur i hela fridens dar tänker man när man VET allt detta -men ÄNDÅ- bestämmer sig för att para denna stackars tik en tredje gång???? Det övergår sannerligen mitt förstånd.....
Men det gör mig så himla ledsen i hjärtat. Jag blir ledsen av de problem dessa små mopskrabater kan gå till mötes.... Jag blir ledsen för dessa aningslösa valpköpare som kan råka ut för så mycket oro & sorg i framtiden.....
Självklart är det ju så, att även med de absolut bästa intentioner & de allra sundaste avelsdjuren kan det ändå gå åt pipsvängen.... Det är ju trots allt levande väsen det handlar om. Helt & hållet kan vi människor inte råda över genetiken, kanske ska vi inte heller kunna det.... Men det är inte det, detta handlar om!
Detta handlar om att det bland oss uppfödare, där merparten faktiskt är otroligt seriösa & nogräknade, finns en & annan som MEDVETET gör vår ras så illa.... Å det är det som gör att mitt hjärta gråter.....
NÄR NYFIKENHETEN TAR ÖVER.....
.....& man bara känner att man inte kan hålla sig en endaste sekund till. Jaa, då lastar man in lite glada moppar i bilen & styr kosan till käraste vännen A & käraste vännen H på Mopsön, för att få pussas lite med deras nykomling!!! För till dem har det nämligen flyttat en galet söööt liten 08-mopstjej.
Helledudanes, så underbar hon är lilla Örnvinges Ferrari aka Klara. Glad som en lärka med dansande knorr, ivrigt pussande, härlig attityd, tuff som bara en Stockholms-pingla kan vara & jädrigt snabb...som en...Ferrari!!!! Hon & lille knubbsälen Bull lekte för fullt med min lilla Sonja, det rejsades än hit & än dit!!! Vi fick oss många glada skratt & MYCKET värme i våra hjärtan av att se dem härja runt....
Vilken ynnest för mig att få möjligheten att följa lilla vackra Klara ända från början. LYLLIGA JAG!!!!!!!
DRA PÅ TRISSOR.....
....VILKEN DAG VI HADE IGÅR!!!!!
Upp i ottan för avresa -med kärste vännen A- & alla moppar mot SKK's Nationella hundutställning i Överkalix. Enligt väderprognosen så skulle regnet strila på oss - hela dan.... Nåja, även om vi (läs: mopsarna!) är söta som karameller så är vi ju inte gjorda av socker!!!
Men inget regn kom. Visst, det hängde oroväckande låga, regntunga moln över den grå himlen, men vi var torrskodda!!
Hittade en perfekt plats, alldeles vid ringen, där vid slog upp tältet. Träffade alla underbara mops-vänner, kanske bland det allra roligaste med utställningar? Swooosch, sa det så var tältet knökfullt. Precis som det ska vara! Trångt, hjärtligt, surr & skratt!!!
Å så var det då äntligen dags för det vi kom dit för, mopsarnas tur att dansa i ringen! Käraste vännen A bjöd upp till dans med bästaste Axel-sonen Cåre, snyggaste "Fis-kulls-pappan" Ernst & lilla söta huligan-Saga. Själv hade jag med mig mina trogna danspartners: gullponken Axel & mopspinglan Inez.
Gullponken fick Exc, blev 3:a i ÖKK - men utan CK. Fast med superduperfin kritik!!!
Mopspinglan Inez -som alltid gått hyfsat bra, men hittills inte nått riktigt ända fram- bestämde sig för att just IDAG var hennes dag!!! Sagt & gjort, hon fick Exc, CK, blev BÄSTA TIK med ett hett eftertraktat CERT & som -grädde på moset- avslutade hon med att bli BIM!!!! MAMMAMIA, VILKEN LYCKA!!!!! Det satt som en smäck, kan jag lova!!!
Minst lika glad som jag blev ju såklart mopspinglans uppfödare, käraste vännen A, då Inez även tog Nordanvindens kennels första CERT någonsin!!!
Å några som blev -om möjligt- ännu gladare än oss var ju mopspinglan Inez egen mamz, gulligaste C, & papz, snällaste M. För det är faktiskt bara tackvare dem som Inez är i sånt PERFEKT skick! Äras den som äras bör!!!
IBLAND SÅ.....
......är det lite svårt att hitta den där "gnistan".....
När jag blev kroniskt obotligt sjuk 2002, så förstod jag ganska snart att jag hade två val: Antingen så lät jag min sjukdom styra över mig & mitt liv. Eller.... så styr jag & mitt liv över sjukdomen (så gott det går åtminstone!) Jag valde det andra alternativet! För oavsett vad vi råkar ut för under vår vandring här på Moder Jord, så kan man inte leva livet baklänges.... Ett liv kan bara levas framåt, men däremot så tycker jag att man ska ta lärdom av saker som händer längs vägen. Även om det inte alltid är så himla skojsiga saker..... För så länge man tar lärdom av allt som sker, så är ingenting någonsin förgäves! Den klokskapen har min sjukdom lärt mig!!!!!
Ibland frågar mina vänner om jag aldrig blir deppiga av allt som hänt/händer & svaret är: JOOHODÅ! Att jag blir!
Men jag har aldrig tillåtit mig själv att fastna i deppigheten.
Min fantastiska kära vännen A -som betyder så mycket för mig- lärde mig en så väldigt smart grej:
"-När du känner att det är en tung dag, ta på dig deppar-koftan en stund & låt allt komma. Å när det är över så hänger du av dig koftan igen!"
Jag har utvecklat detta litegrann med tiden, så numera -när jag känner att jag tycker så väldans synd mig själv- stänger jag in mig i sovrummet tillsammans med mina älskade mopsar, tar på mig min mysiga grå deppar-lusekofta, tittar på klockan & ger mig själv en halvtimme, sen må du tro att jag släpper lös!!!
Kors-i-krösamose, så rackarns synd jag tycker om mig själv, jag gråter så tårarna sprutar över den orättvisa jag råkat ut för, förbannar världen & hela läkarkåren & tycker att mitt sjuka liv är käpp-rätt åt helvete!
Å hipsvips så har det gått en halvtimme & larmet på mobilen piper. Japp, då är det klart! Torkar tårarna, hänger av mig min mysiga grå deppar-lusekofta (för den här gången!), tar mopsisarna med mig & går ut ur sovrummet. MYCKET lättare i hjärtat & sinnet!!!!
Ibland gråter man för att tvätta ögonen - då ser man klarare på saker & ting efteråt.....
DELAD GLÄDJE......
......ÄR SÅ MYCKET MERA GLÄDJE!!!!!
Hur underbart är det inte att få ett telefonsamtal, sent på kvällen, av en lyckorusig & alldeles kvillrande glad kära vännen A??? Du vet, sån där lycka & glädje som går rakt genom telefonen & smittar av sig?!
Hon bubblade & nästan sjöng i örat på mig, den underbara kära vännen A, & gav mig -i förbifarten- en liten snabb uppläxning för att jag minsann inte hade svarat innan (var ute med hundarna medan min nya fina mobil låg hemma på laddning!)
Tänk, vilken rikedom det är att få glädjas med sina närmsta vänner, när deras härliga, hjärtliga glädje smittar av sig & man upptäcker att man själv är precis lika lyckorusiga som dom!!! Så nu väntar vi bara - med spänning.....
JAA, JAG ERKÄNNER.....
.....lite motvilligt att jag kanske inte var helt sanningsenlig tidigare. När jag skrev det där om att mina mopsar inte är ett endaste dugg bortskämda. Möjligtvis finns det "någon" som skulle hävda att -framförallt- min gullponke Axel eventuellt kan vara yttepyttelite bortskämd! Å det kan nog kanske stämma.... Yttepyttelite!!!
Gullponken Axel är väldigt mammig, så till den milda grad mammig att han kan gråta högt & ljudligt när jag åker hemifrån utan honom. Trots att nån av döttrarna är hemma, trots att de gullar upp honom nått rent otroligt....
"-Nääedå", säger gullponken Axel, "om mammi har det oskicket att överge mig, då får jag minsann protestera!!!"
Varje natt bara måste han ligga nääära mig (& här pratar vi närkontakt av den högre graden!) men även under dagtid så håller han sig helst tätt intill. Ingen kan ge mig såna blickar som min vackre lille gullponke "-Du & jag, mammi!" säger han med sina underbara ögon. Å inte har väl jag hjärta att stå emot det....
Därför har det råkat falla sig så, att gullponken Axel allt som oftast följer med mig när jag ska nånstans, han är sååå nöjd - även om han får ligga i bilen & vänta! Bara han får följa med!!!
När vi åker på hundutställning, jag & gullponken, så har jag visst "råkat" skämma bort honom med lite x-tra gott godis när vi äntrar ringen. Här duger ingen torr, halvhård Frolic (inte ens en mjuk & lite saftigare!) Näpp!!
Gullponken Axel ska ju -naturligtvis- ha kokt kycklinghjärta/lever. (Det funkar även med färska, kokta tjocka revbensspjäll har jag märkt!) En gång, förra sommaren, upptäckte jag -i utställningsdagens arla morgonstund- att jag GLÖMT att koka kycklinhjärta/lever. Ve & fasa!!!! Snabbt som ögat öppnade jag frysen & hittade en påse med frysta köttbullar. "-Puuh, vilken tur", tänkte jag,"köttbullar gillar ju min gullponke!" INTE ALLS!!! Åtminstone inte på utställning. Gullponken Axel spottade köttbullar för glatta livet & sneglade missbelåtet på mig.... Kan väl erkänna att den utställningen gick därefter. Efter det har jag aldrig mer glömt att koka hans kycklinghjärtan/lever. Upptäckte att det kan straffa sig med en MYCKET ovillig gullponke i utställningsringen.....
SKÖNA DAGAR.....
.....och det gäller att njuuuta av dem, för snart är hösten här. Igen!!!
Jag -som är en mager stackare & en väldigt frusen individ- tycker det är helt fantastiskt med de soliga & varma morgnarna. Jag släpper ut mopsarna för morgonkiss & skyndar mig ut & kastar ner min lilla kropp i en varm stol i solskenet under tiden. Där sitter jag tills skelettet har tinat upp! Världens bästa start på dagen, kan jag lova!!! Då har jag boostat med sol & värme & känner mig glad & pigg som en lärka hela dan!!!
Däremot de allt svalare kvällarna skulle jag kunna klara mig utan, jag fixar inte riktigt kontrasterna mellan tokvärme på dan & kylan på kvällen.... Kom på mig själv, igårkväll, när jag funderade på om jag har några långkallingar med mig hit till sommarparadiset??! Njääeee, kanske lite väl tidigt att börja redan, bestämde jag mig för.
Mopsarna tycker dock att det är alla tiders med svalare kvällar, de är mycket piggare på skogsturern. T.o.m Qawa kan skutta fram i en stadig takt! Åtminstone så länge vi håller oss på skogsvägar/stigar. Ibland får jag nämligen den ypperligt ljusa idén att vi ska gå i "rå-skogen", där hundarna får klättra på stora stenar, hoppa över lite nedfallna träd & skutta genom lingon/blåbärs-ris. Alla -UTOM Qawa- tycker att det är superkul!!! För någon dag sen, när vi skulle ta just en "rå-skogs-sväng", så hade vi hunnit en bit när jag upptäcker att min fina gamla Qawa saknades i gänget??? Jag ropade såklart på henne, med högre & högre röst, men icke.... Nähä, bara till att vända & gå tillbax. Å se där! Vad tror ni jag hittar bakom en trädstam? Joo, en mullig liten mops-tant som hukar & försöker gömma sig!!! Hon var så himla söt där hon satt, den lilla älsklingen. Om hon slapp följa med på vår prommis över stock & sten? Nixpix.....
Det här är mer Qawas bild av hur man bäst nyttjar tiden: Genom att njuta av den i stillhet!!!
FÖR FÖRSTA GÅNGEN.....
.....är jag ägare till en sån där touchmobil. Ni vet, en sån som alla har & som -enligt kära vännen A- är så väldans enkla att förstå sig på! Bara för att jag verkligen skulle förstå hur himla enkla de är, så berättade kära vännen A glatt att hennes lilla 2-åriga barnbarn minsann kunde både ringa, kolla foton & film. Jahapp, kände jag, det blev ju inte alls nån press på mig nu att fixa det här.....
Om ni läst i mitt tidigare inlägg så vet ni vid det här laget att jag inte direkt är nån fena på det här med tekniska prylar, varken datorer eller telefoner. Men skam den som ger sig!!!
Så nu sitter jag & fibblar med min nya telefon, allt för att lära mig alla de där tokenkla grejerna. Å herreminjesus, vad MYCKET finesser det finns! Är det verkligen meningen att man ska kunna lära sig hur allt funkar???
Dock är jag väldigt nöjd med mig själv, måste jag säga. På bara ett par-tre dar har jag lärt mig att svara, ringa, lägga till kontakter, skicka & ta emot sms/mms, ta bilder (fast det tog sin lilla tid innan jag hittade igen vart alla bilderna tog vägen. Hittade dem dock i Galleri, så småningom!) & gå in på Facebook & internet. Och alldeles nyligen knäckte jag dessutom nöten att kunna lägga upp bilder från mobilen på FB! Hur jäkla kul var inte det???
Endera dagen (möjligtvis veckan/månaden) ska jag nog lyckas klura ut hur i fridens dar man gör när man byter ringsignal på den oxå! Det tar sig, sakta men säkert. Tur att Gud inte skapade någon brådska - bara en jämn rörelse framåt......
LITE SI & SÅ......
....har det varit med lilla Sonjas ätande sedan hennes bröder flyttade hemifrån.
Eftersom jag har ett så lättblödande hjärta så har såklart mitt hjärta blött lite x-tra mycket för henne, den lilla kraken, då hon inte velat äta så bra.
Det har trixats & fixats av mig, till lilla Sonjas måltider, jag har provat att "toppa" hennes smarriga torrfoderkulor med än den ena & än det andra, testat att låta henne äta brevid de stora, äta ifred i valphagen, äta själv i rummet medan storisarna varit ute osv.
Men...NU har jag kommit på det!!!!! TJOLAHOPP!!!!
Lilla Sonja vill ju såklart ha Sempers Kalvfrikadeller i sina foderkulor! De ska vara rumstempererade, i lagom små bitar & kulorna ska hinna dra in av all den ljuvligt goda "såsen"! Lätt som en plätt!!!!
Hon slukade alltihop med en glupande aptit & sen slickade hon rent skålen så till den milda grad att jag trodde att färgen skulle lossna. Så nu håller jag tummar & tår att dessa gudasända kalvfrikadeller ska fortsätta att vara lilla Sonjas favoriter. Åtminstone ett tag till....
Bortskämd??? Inte, då! Alla ni som känner mig vet att mina mopsar inte är ett endaste dugg bortskämda. Eller hur det nu var.......
VILKEN TUR.....
.....att jag har en så duktig dotter!
Berättade -mycket stolt- för min älskade Ollibolli att "-Nu har minsann din mamma gett sig in i blogg-världen"
Glad i hågen gick hon genast in & kollade på den nya bloggen, sen frågade hon lite försiktigt om jag kanske ville att hon skulle fixa till bakgrund & färgsättning litegrann? Jag -som inte direkt stod i kö när Gud delade ut det tekniska kunnandet- blev såklart överlycklig!!!!
TAA-DAAA!!!!!!!!! En yttepytte liten stund senare så hade min kära dotter trixat & donat lite med bloggen, så nu är den definitivt mera "jag"!!!
1000 TRILLIARDERS BAUTATACK, ÄLSKADE OLIVIA!!!
BLOD ÄR TJOCKARE ÄN VATTEN.......
.......MEN KÄRLEK ÄR TJOCKARE ÄN BLOD!
Det är en devis, som jag med åren, har kunnat konstatera är väldigt sann! Man behöver inte ha blodsband för att tillhöra en familj....
Här i mitt eget sommarparadis, där det bara är jag & mina älskade mopsar, får jag ofta besök av min "nya" bonus- familj (eller ny & ny... Jag har ju ingått i den i snart 10 år!) Snällaste M, gulligaste C, liten I & så galenpannan Inez-mops svänger rätt ofta förbi hos oss, bara för att ta en fika eller för att sitta & umgås en stund! Och väldigt ofta så surrar vi på så friskt att vi blir alldeles förvånade att det -hipsvips- har gått ett par timmar!!! Dessutom är snällaste M en riktig "fixare", han hjälper till med både det ena & det andra som jag inte kan fixa själv. Nu senast så var det min utställningsvagn, där däcken hade kapsejsat litegrann. Tjoff, sa det när snällaste M lastade in den i sin bil för att ta hem den & laga det som höll på att gå sönder. Sen var det det här med att klippa gräset i slänten utanför min stuga.... Varken jag eller hemmansägare L har den där riktiga orken för att frisera till den. "-Vi kommer förbi nån dag så fixar jag det!" säger snällaste M så självklart.
Och sen har jag fina V, hennes härliga barnaskara & busiga jack russell-Frodo! De tittar oxå in titt som tätt till mig & mopparna. Så himla mysigt vi har det när vi sitter ute i solen & pratar & pratar.... Dessutom blir min lilla Sonja alldeles överlycklig när Frodo kommer, han är ju en så rackarns rolig lekkamrat som aaaaldrig blir trött!!!!
Vilken rikedom det är att få tillhöra denna underbara bonus-familj, som har sån värme & godhet inom sig! Jag är sannerligen en otroligt lyckligt lottad människa!
DET VAR JU DET DÄR.....
.....med ens egen självbild. Ibland så stämmer den bara inte riktigt överens med den övriga världens. Och vems bild är det -egentligen- som är den riktiga?
Fick en så märklig "aha-upplevelse" i förrgår....
Jag har ju en bestämd bild av mig själv som en rätt cool individ. Eller cool & cool...men åtminstone VET jag att jag kan konsten att ta det lugnt! Slappa, läsa en bok & bara chilla sådär i största allmänhet!
Men så i förrgår fick jag & mopsarna fint fika-besök av hemmansägare L med söta fästmön H. Den söta & goa fästmön H hade dessutom med sig en underbar present till mig, en "kloka-ord"-ängel i vitt trä. På den står det: "Lev inte snabbare än din skyddsängel kan flyga"
Såklart blev jag alldeles pirrande glad & varm i hela kroppen av lycka! (Älskar nämligen att få presenter så där helt-apropå! Däremot vill jag helst slippa presenter till typiska presentdagar. Typ födelsedagar & jul....)
Det kom sig så, att vi började prata om detta med att vissa ständigt har lite "sprutt-i-baken". Hemmansägare L, som känt mig i sisådär 10 år, hävdar -mycket bestämt- att jag är av sorten "sprutt-i-baken". Söta fästmön H, som inte känt mig så länge men däremot hört hemmansägare L berätta om mig, nickar & håller med! Själv blir jag mycket förvånad....för det stämmer inte alls överens med min bild av mig själv som en cool slappande bok-läsande chillar-person!
Det var så till den milda grad förvånande att jag genast, när de åkt, ringde upp kära vännen A. Snabbt berättade jag om vår konversation vid fika-bordet & bad om hennes bild av mig. Döm av min -ännu större- förvåning när kära vännen A håller med hemmansägaren & söta fästmön!!!
"-Fast jag upplever inte dig som stressad, utan bara lite...tjaa....kanske svårt att vara still!" räddar hon upp situationen när hon förmodligen hör min häpnad i andra sidan av luren. Och ungefär här inser jag att jag eventuellt måste revidera min egen självbild..... Och kanske erkänna att liiite "sprutt-i-baken" & liiite svårt att vara still kan jag nog faktiskt ha. Ibland! Men bara ibland, om du frågar mig. För allt som oftast så är jag nog ändå en rätt cool & slapp person som gillar att chilla, läsa en bok & bara ta det lugnt.......
