BLIR SÅ HIMLA LEDSEN I HJÄRTAT.....

......när jag VET att det finns uppfödarkollegor av vår unika, fantastiska ras som   -helt & hållet- struntar i att ta hänsyn till de problem som vår ras ändå har. Att mopsen, liksom alla trubbnosar, kan ha vissa problem med sin andning, har väl knappast undgått någon???
Här har alla vi uppfödare ett STORT ansvar, enligt mig. De individer vi väljer att använda i vår avel ska vara friska, vi får inte medvetet avla på individer där vi VET att det finns problem! Å ändå så är det precis det som "någon" gör.....
Hur tänker man då??? Hur tänker man när man VET att tiken -redan i sin första kull- lämnat en avkomma med så svåra andningsproblem & grav patella mm att den dog på operationsbordet? När man VET att samma tik -i sin andra kull- får veta av veterinären(i samband med kejsarsnitt) att tiken absolut inte ska gå i avel, pga att denna tik har så trånga andningsvägar att hon, den stackaren, aldrig andats så bra som när hon ligger sövd med en tub i halsen?? När man VET att en avkomma, även ur denna andra kull, får såna problem med sin andning att den måste opereras? (dock överlevde den lille parveln!)
Hur i hela fridens dar tänker man när man VET allt detta -men ÄNDÅ- bestämmer sig för att para denna stackars tik en tredje gång???? Det övergår sannerligen mitt förstånd.....
Men det gör mig så himla ledsen i hjärtat. Jag blir ledsen av de problem dessa små mopskrabater kan gå till mötes.... Jag blir ledsen för dessa aningslösa valpköpare som kan råka ut för så mycket oro & sorg i framtiden.....
 
Självklart är det ju så, att även med de absolut bästa intentioner & de allra sundaste avelsdjuren kan det ändå gå åt pipsvängen.... Det är ju trots allt levande väsen det handlar om. Helt & hållet kan vi människor inte råda över genetiken, kanske ska vi inte heller kunna det.... Men det är inte det, detta handlar om! 
Detta handlar om att det bland oss uppfödare, där merparten faktiskt är otroligt seriösa & nogräknade, finns en & annan som MEDVETET gör vår ras så illa.... Å det är det som gör att mitt hjärta gråter.....
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0