SÅ VAR DET DAGS IGEN......
......för gullponken Axel att känna sig lite lagom frustrerad när någon av kojans mopspinglor löper.
Denna gång har pinglorna dessutom gaddat ihop sig, 3 av 4 satte igång nästan samtidigt! Väldigt praktiskt, tycker jag, för då har de ju lixom gjort bort det under en begränsad tid!!
Väldigt praktiskt, tycker även gullponken. För då kan ju fjällorna bara ta en kö-lapp, så fixar han resten!!!
Å det är ungefär där vi inte är överens, min älskade mopspojke & jag....
För här ska det minsann inte vara några köande, trånande flickor på rad. Mulliga mopstanten Qawa har gjort sitt på den fronten, hon är ju 8 år. Galenpannan Ann-Britt ska överhuvudtaget inte gå i avel & liten Sonja är bara ett barn.
Därför råder nu delat boende här hos oss, mopspinglorna (& även sockerpullan Britta, som luktar så oemotståndligt gott, även om just hon är den enda som inte löper!) bor på ena sidan avgränsningen & den kärleksfulle gullponken Axel på den andra.
Men vilken himla tur att vi just nu har fått en av Sonjas bröder, filosofen Fingal, som inneboende ett tag. Det innebär att moppepojkarna har sällskap av varandra åtminstone, även om min älskade gullponke har försökt att övertyga mig om att detta med uppdelningen är totalt onödigt.....
Ibland tittar han -med en mycket förtroendeingivande blick- på mig, som för att säga:
"Men mamz, nu tar du väl ändå i så att du spricker? Du vet ju att jag är en riktig gentleman i hjärta & själ!"
Förvisso har han ju helt rätt, min fina gosse, han kan verkligen vara en gentleman! Men jag råkar oxå veta att han minsann skulle "panga-på" mopspinglorna så fort jag vände bort blicken. När begäret tar överhanden....
Det är en yttepytte-liten detalj som gullponken helt sonika väljer att bortse ifrån, men oxå en detalj som gör att man i min värld brukar kallas "ögontjänare"!!!!!
Kommentarer
Trackback
