"-ALLTSÅ NÅTT MÄRKLIGT ÄR DET....."
.....säger mina älskade moppar till varandra & sneglar på mig med misstänksamma blickar. Å bara för att försäkra sig om att jag -inte på några villkor- skulle glömma bort någon av dem, så håller de sig så nära mig de bara kan! Då menar jag inte så som mopsar i allmänhet gör, att de snor runt fötterna hela tiden....
Icke!!! Det skulle man ju faktiskt kunna missa!
Näpp, de befinner sig U-N-D-E-R fötterna, de hoppar upp mot mina ben så fort jag stannar av, krafsar frenetiskt med sina små söta fossingar & pockar på uppmärksamhet apselut heeela tiden.
Varför????
Joo, jag har tillbringat dagen med att packa mina grejer inför en helg i vår Kungliga hufvudstad!!!
En helg i Mopsens tecken -men utan mopsar- står för dörren! På fredagen så har alla vi, som är regionombud i vår eminenta rasklubb Mopsorden, middag & därefter möte, på lördagen kommer vi att ha ett symposium med fantastiskt intressanta föreläsare & söndagen kommer att avsluta denna spännande helg med Mopsordens årsmöte.
Jag ska alltså resa iväg, flaxa hela långa vägen till Stockholm, & bo på ett superfint hotell UTAN en enda av mina 4-benta kärlekar. Inte ens gullponken Axel får föjla med! Å jag misstänker starkt att de känner på sig att något är på gång....
Man kan anklaga mopsar för mycket här i världen, men dumma det är de inte!!!!
Älskade sockerpullan Britta går in i sin sjätte dräktighetsvecka på måndag & hon börjar bli rejält rultig, min lilla smällkaramell! Hon äter som en häst, är konstant hungrig. Britta kan verkligen nagla fast en med blicken, hon ser så väldans bedjande ut att jag får stålsätta mig för att inte ge efter för hennes ständiga önskan om /ännu/ mer mat!
Kommentarer
Trackback
