FÖRST MED ATT FLYGA UR BOET....
.....blev vår sötaste lilla mopsflicka Q.Ingrid Går I Raggarpumps. Hennes mamz A & papz H har väntat & väntat (förmodligen har det känts som en eeeevigheeeet....) men så var det äntligen dags för dagen D! Eller kanske snarare dagen F - som i FLYTT!!!!
Det var ett par pirriga & förväntansfulla blivande mopsföräldrar som stod bakom dörren när jag öppnade. Fast fina underbara mamz A började nästan gråta när hon såg mig "-Det här måste kännas jättejobbigt för dig, att skiljas från lilla Ingrid" mumlade hon i mitt hår när vi kramade om varandra. Käraste omtänksammaste mamz A!!!!
Men lite rätt har hon ju faktiskt.... Det ÄR alltid lika jobbigt när de små liven flyttar till sina nya hem! Jag tror (& hoppas) att jag aldrig blir så förhärdad att jag vänjer mig vid den känslan....
Fast det är ju i allra högsta grad blandade känslor, för samtidigt så är jag oxå så hjärtinnerligt GLAD & TACKSAM för att få utöka vår härligt, knasiga mopsfamilj med ännu fler mopsentusiaster!!! Att få ge nya människor möjligheten att -på nära håll- få erfara vilka ljuvliga individer mopsarna är!!!
Sen har jag ju haft den sagolika turen att ha hittat det mest perfekta hemmet åt lilla älskade Ingrid, jag är fullständigt övertygad om att hon kommer att bli precis så bortskämd & älskad som man önskar för alla små valpar!!!
Ringde mitt "efter-första-natten-i-det-nya-hemmet-samtal" & fick en kvillrande lycklig mamz A i luren. Hon bubblade av entusiasm när hon berättade hur himla bra det gått för Ingrid första natten. Givetvis hade ju lillgumman sovit i sängen, mitt emellan mamz A & papz H! Lilla Ingrid hade -utan minsta bekymmer- åkt bil, båt & fyrhjuling som om hon aldrig hade gjort annat (joo, bil har vi tränat på men de andra fortskaffningsmedlen har vi inte varit i närheten av) En liten tuff raggarbrud har nu intagit Sandön i Luleå skärgård, med all den värdighet & självklarhet som det anstår en mopsprinsessa!!!!
Lilla sockergrynet Ingrid i sin favvo-väska, med snuttefilten som luktar (lite illa) av syskon & mamma!
Morgonmys i sängen! Väskan använder lilla Ingrid till koja, hon gillar den skarpt!!!
BLIXTVISIT PÅ MOPSÖN....
.....blev det på midsommardagen!
Tog med mig Fis-ungarna, Folke, Fingal & Sonja, för att de skulle få busa av sig med kusinen Bull & de övriga ungdomarna. Å så för att de skulle få träffa sin stilige & supersnälle pappa Ernst såklart!!!
Käre vännen H stod redo vid grillen när vi anlände, som en riktig mästerkock, medan kära vännen A langade ut tillbehören till mig för vidare transport till matbordet. För är det nu midsommardag & solen pressar sig fram mellan molntussarna, så visst sjutton måste vi sitta ute & äta!!!
Maten var superb, vi njöt av allt det smarriga medan vi hade stora, blanka mopsögon som räknade varenda tugga som vi stoppade i huvudet!
Efter maten -& efter att mopparna rejsat färdigt- så bestämde vi oss för att ta familjebilder av Fisarna & deras pappa. Vi kunde dock konstatera rätt snabbt att både Folke & Fingal, men även papz Ernst, var extremt intresserade av att göra heeeelt andra saker med syrran/dottern Sonja, än att fotas med henne.....
Uppenbarligen så doftar hon så väldans spännande av höglöp (inte hennes eget, utan mulliga mopstanten Qawas) att Sonja sågs som absolut oemotståndlig av sina bröder & pappan.
Så att ens försöka få till en bild på dem alla tillsammans, visade sig vara ett rätt hopplöst företag... Liten S placerades i bilen, på tryggt "juckar-avstånd", medan vi skulle försöka få killarna att posera! Å minsann, det var lättare sagt än gjort...
Kära vännen A försökte fota medan jag & käre vännen H hoppade runt & tjoade för glatta livet. Allt för att killarna skulle sträcka upp sig & dra in de där lååånga tungorna som de konstant hade ute på vädring...
Särskilt imponerade av våra skutt & tjooo var de inte alls, & faktiskt inte ett endaste dugg samarbetsvilliga heller...
Pappa Nordanvindens Ernst Einarson till vänster, Q.Finurligefingal Fiser Tyst i mitten & längst till höger Q.Fokuseradefolke Fiser Fort.
Med eller utan tungor på vädring, väldigt lika är de i alla fall!!!!
DET HÄR MED ATT FIRA MIDSOMMAR....
.....är det lite si & så med här hos oss. Kan väl inte direkt påstå att vi är sådär vidare värst mycket för att fira överhuvudtaget, varken midsommar eller andra storhelger. Åtminstone inte sen barnen blev stora!
Jag har anammat något helt annat, numera firas A-L-L-A de dagar som är "bra dagar"!!!
De firas genom att jag gör allt det som gör mig lycklig, allt från att vandra i skogen med mina kära små moppar till att åka hem till äldsta dottern, älskade D, & ta en fika i hennes nya fina lägenhet eller umgås med mina underbara, bästaste vänner!
Å det behövs inga röda dagar i almanackan för att fira sånt, utan det handlar mer om att fira själva Livet varje dag....
Men liiiite firar jag midsommar ändå! Jag hade köpt hem sill, lax & härligt färsk mandelpotatis som jag hade bestämt mig för att avsluta med jordgubbar & grädde!!!
Sagt & gjort... Potatisen skalades & sattes på kokning (allt medan 4 små nioveckors mopsvalpar slet & drog i mina byxben för glatta livet!) Sill, lax & hovmästarsås dukades fram på bordet, jordgubbarna sköljdes & delades. Sådärja, allt var klart & det var dags att äta!!!
Å jooo....det var riktigt smaskigt faktiskt. Särskilt avslutningen med jordgubbarna & grädden satt som en smäck!!!
Ända tills....det kom i retur.... Alltihop -i en enda salig röra- simmade lax, sill, mandelpotatis, jordgubbar & grädde omkring i toastolen. Tvi & bläää....
"-Det var väl ett jäkla slöseri på de där dyra & goda jordgubbarna" hann jag tänka mellan ulkningarna.
Nåja, det blev nog lite för mycket fett för att min mage skulle fixa det. Men det var rackarns gott så länge det varade i alla fall!!!
I utbyte mot maten, som jag gjorde mig av med, fick jag istället en hej-dundrande huvudvärk. Ett byte som jag inte är sådär alldeles tillfreds med, men jag fick ingen förfrågan innan, så jag antar att det inte var upp till mig att välja.....
Till mopsarnas STORA lycka så la jag mig på kökssoffan för att vila en stund & genast ville de vara med, allihop! Vanligtvis brukar det vara en mysig stund när vi lägger oss för att vila - I SÄNGEN! Nu råkar ju kökssoffan inte alls vara lika rymlig som sängen, men det löste mina älsklingar genom att använda mig att ligga på. Eller förresten...ligga & ligga...
Sockerpullan Britta rymdes inte riktigt tyckte hon, så hon parkerade helt sonika sin söta lilla mopsrumpa rakt i ansiktet på mig!!!
Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Bokstavligt....
VI HAR BESÖK I UPPFÖDARKOJAN.....
.....av de allra finaste Fis-bröderna Folke & Fingal!
Det är så rackarns mysigt att få låna gossarna ibland & de verkar tycka att det är lite spännande att få uppleva "flock-livet" här på mopsfarmen!
Hygienteknikern Fingal satte genast igång med en redig öron-tvätt av syrran Sonjas fladdrisar, medan Folke kärade ner sig totalt i mulliga mopstanten Qawa.
Folke kråmade sig så till den milda grad att han nästan kröp ur skinnet av ren förälskelse, dock var föremålet för hans heta känslor sådär lagom intresserad.... Eller rättare sagt, Qawa var inte ett endaste dugg imponerad av hans krumbukter utan hon fräste ilsket så fort han närmade sig! Men Folke -ung & naiv- lät sig minsann inte nedslås så lätt!!!
Mamma Britta sniffade igenom sina stora pojkar N-O-G-A, allt medan svansen gick som en propeller på henne. Jag tror tamej-sjutton att hon känner igen dem.... Min älskade sockerpulla, en riktigt duktig & ansvarstagande mopsmamma är hon!
MIN KÄRASTE LILLA MOPSTANT.....
....Qawa har börjat visa lite ålderstecken....
Inte så att hon blivit särskilt vackert silvergrå om trubben, inte så att hon gått i pension som Länspolismästare, inte så att hon slutat att leka...men min älskade mulliga lilla flicka har börjat bli lite stel & "vinglar" ibland i bakpartiet.
Å det var när jag upptäckte dessa "ålderskrämpor" som det slog mig (som en knallhård käftsmäll), Qawa fyller 9 år nästa gång!!!!
Hon kommer inte att finnas för evigt.... Det kanske låter hur knasigt som helst, men den tanken har överhuvudtaget inte slagit mig förrän nu....
Så med den insikten så har jag tagit ett beslut: Hädanefter kommer ALLT som rör min älskling att ske på hennes villkor!!!
Känner Qawa för att gå en långprommis - jaa, då blir det en långprommis!
Känner Qawa för att ligga i sängen & chilla heeela dagen lång - jaa, då ska här chillas som aldrig förr!!
Känner Qawa för att bara gå på breda, fina stigar i skogen - jaa, då traskar vi glatt på breda, fina stigar i skogen!!!
Känner Qawa för att sitta i solen & njuta av livet - jaa, då ska vi sola & njuta allt vi orkar!!!!
Jag har insett att min älskade mulliga mopstant inte kommer att finnas hos mig för alltid, men den tid som vi har kvar tillsammans (förhoppningsvis många år till!) ska vi göra till en helt underbart, fantastisk tid!!!
För ve & fasa, den dagen Qawa inte är kvar vid min sida - vem är jag då???
Fast å andra sidan så har nog Qawa varit en sann Livsnjutare (OBS! Med stort L!!!) hela sitt liv!
Yttepyttelite silvrig under hakan börjar hon bli ändå, den finaste & coolaste mopstanten i världen!
