VILL SLITA MITT HÅR.....
.....i ren frustration över min "nya" fina bil....
I min värld (som är rätt befriad från tekniskt kunnande) så är själva tanken med en bil av nyare årsmodell, att bilen lixom bara ska gå. Utan tjorv & problem!
Min fina Kia Ceed, av 2010-års modell, fick jag av lilla pappsen & Bitte-mamsen när den var nästan ny. Då hade den bara rullat i drygt 600 mil (dessa mil var körda av nån återförsäljar-chef) den var blänkande fin & precis lagom stor för att med lätthet få in 5-6 mopsar! Med andra ord så passade den mig som handen i handsken!!!
Men redan första vintern märkte jag att min fina Kia var en känslig apparat, den var inte så vidare värst sugen på att starta när termometern kröp ner mot -15/-20.... "-För jösse namn, det var väl inte så konstigt", ursäktade jag min lilla pärla. Antingen så hade tankstationerna inte hunnit få in rätt diesel i pumparna inför vintern eller så var det diesel av sämre kvalité, för det hade jag minsann hört av kunnigt folk!!!
Den ursäkten höll jag fast vid fram tills i mitten/slutet av december 2013.... För då startade inte den "nya" fina bilen alls! Nixpix, tvärdöd var den....
Älskade O's bästa pappa (som inte heller är så duktig på just bilar & motorer) bestämde illa kvickt att det -naturligtvis- var batteriet som var helt slut (Han hade dragit samma slutsats vintern 2011 & därför införskaffat ett sprillans nytt batteri den gången!) Batteriet plockades ur min lilla pärla & forslades till ett varmt garage & en ivrig batteriladdare. Ett helt dygn tillbringades i laddaren innan batteriet kopplades tillbax i Kian & nu må ni tro att det var spännande att vrida om startnyckeln!
Andäktigt stod bästa pappan bredvid, han vågade knappt andas av spänning!!
Nu skulle väl ändå bilen starta......men...näääe! Inte det...
F**bannat!!!! Just där -& just då- så tappade jag konceptet litegrann. Ut kom en ramsa med väldigt fula ord. En väldigt lååång ramsa....
Nähäpp, det var bara att inse att det nog var ett "riktigt" fel den här gången. Ett sånt där fel som skulle kräva verkstad & en väldig massa pengar....
Vad gör man då, när man har det skräckscenariot målat på näthinnan?
Joo förstår ni, då tackar man sin heliga stjärna att man har den stora lyckan att ha en alldeles egen "bildoktor" i sin absoluta närhet!!!
Så när jag med knäppta händer hade tackat denna stjärna, så ringde jag världens snällaste M. Han, som är utbildad just för att kurera alla dessa krassliga bilar. Han, som är en klippa på att fixa det mesta faktiskt!
Jojomen, snällaste M var rätt säker på sin sak efter att jag förklarat min lilla pärlas åkommor! Det skulle han nog kunna fixa till! Visst skulle det kosta en del, men inte ens i närheten av de pengar som de hade velat ha hos den "speciella-superbra:iga-Kia-verkstan-på-fina-gatan-i-stan"
Så nu väntar jag bara på att snällaste M ska komma till Luleå & ge min Kia "första hjälpen" så att den vill starta igen. Sen ska pärlan köras ner till snällaste M & få sig en rejäl omgång.
Håll i hatten, gott folk!! Nu är det bara en tidsfråga innan vi börjar rulla på vägarna igen, jag, mopparna & min "nya" fina bil!!!
Lånad bild, men den är på pricken lik min pärla!
JISSES-ANÅDA-Å-PÄROLÅDA.....
.....nu fick vi så att vi teg, kan jag lova!
Vi norrbottningar har ju varit lite gnöliga & gnälliga hittills i vinter, pga vädret & avsaknaden av snö.
November, december & halva januari passerade med ett ynkligt litet skralt snötäcke på marken, ett par P-L-U-S-grader & ishalka....
Inget som tilltalade oss norrländska hårdingar, eftersom vi ju är vana vid en rejäl varga-vinter! Tacka vet vi när det är ett par meter snö (helst ska vi behöva skotta oss ut) & allt som är varmare än -10 betecknas av oss som "t-shirt väder"!
Å så kom den då, den vi gnölat & gnällt om att vi saknat: KYLAN!!! (Den åtföljdes visserligen av lite snöfall, men inget som överhuvudtaget kan jämföras med en vanlig januari-månad)
Det var då vi märkte det... Vi var inte vana vid den! KYLAN!!! Inte ens litegrann.... Å inte mopsarna heller!!!
Idag visar termometern på -28, en helt vanlig dag i januari med andra ord. I vanliga fall, alltså. Men nu har vi, som sagt, haft en riktig "södra-Sverige-vinter" med plus-grader, regn & slask... Så det är bara att bita i det sura äpplet & erkänna:
Fyyy faderulingen vad vi fryser....
Det blir überkorta pink/bajja-svängar för mopparna. Jaa, de t.o.m "nyper av" bajjan när de inte längre står ut med att försöka balansera på tre ben.
"-Tar resten senare (eller eventuellt i en varm, undangömd vrå i-n-o-m-h-u-s när mamz inte ser. Fjffnjnrff, fjffnjnrff!!!)" verkar mina 4-benta älsklingar tycka.
Å vet ni vad? Jag klandrar dem inte det minsta! Blir alldeles djupfryst -bara av blotta tanken- på att jag skulle huka mig med bar rumpa & lyckas åstadkomma minsta lilla behov utomhus just nu. No way!!!
Har lite diskret lagt ut ett par tidningar på golvet åt dem, att nyttja när "nöden inte har någon lag".....
Men redan imorgon har "väder-Gudarna" lovat varmare, förhoppningsvis så stämmer deras profetsia! I såna fall ska det "bara" bli runt -12 & som gjort för en härlig vinterpromenix! Då rafsas tidningarna ihop & allt återgår till det /nästan/ normala igen!!!
Fast än så länge är det detta som gäller:
PIRRIG I MAGEN AV GLÄDJE & FÖRVÄNTAN.....
....känner jag mig idag!
Ska åka iväg med älskade D & hennes fina pojkvän, bästaste J, på en liten "rea-letar-turné!" Jag fick nämligen ett presentkort av dem i julklapp. Fast eftersom min kära dotter vet att jag inte är sådär alldeles särdeles förtjust i att handla saker åt mig själv, så hade hon/de varit förutseende nog att överraska mig med ett presentkort på en djuraffär. Att handla till mina älskade mopsar är det bästa jag vet! Tänk att det alltid finns något som de små 4-fotade älsklingarna absolut behöver!!
Visst är det lite märkligt med alla dessa lediga dagar, när man tycker att man har all tid i världen? Men ändå så tycks det stört omöjligt att hitta en lucka för att prata i telefon med käraste vännen M i Härnösand! Antingen så har käraste vännen M varit upptagen på annat håll eller så har det varit mitt /lugna/ schema som satt käppar i hjulen. Fast just precis idag, när ledigheten är över & verkligheten knackat på dörren, så har vi -äntligen- lyckats hitta en lucka som passar oss båda! Å vilken härlig känsla det är att se fram emot ett telefonsamtal, så himla mycket, att det pirrar i magen av glädje & förväntan!!!
Lylliga mig, vilken underbar eftermiddag/kväll jag har framför mig!!!!
Käraste vännen M, med snygge pojkspolingen Wesson på balansbrädan, när vi hälsade på hos Nordanvindens kennel i somras!
Foto: Nordanvindens kennel
SAKTA MEN SÄKERT.....
.....börjar liten Sonja bli mer & mer hemtam med detta märkliga fenomen som kallas utställning!
Vi har hunnit med att vara en sväng till Kalix, på en inofficiell utställning i deras toppen fina lokal - Eukanuba arena, tillsammans med kära vännen A & hennes "inte-de-allra-minsta-småisarna" Bull & Klara.
Även brorsan Fabbe-Puggi fick hänga med, syskonen är lixom lite coolare när de har tryggheten i varandra. Å det behövdes när vi klev in genom dörren i den toppenfina arenan. Bror & syster Fis stannade upp, helt paralyserade! Det var en massa suspekta hundar ö-v-e-r-a-l-l-t, en fasligt hög ljudnivå & så då alla dessa -mer eller mindre- hysteriska 2-beningar som sprang runt som yra höns. Vad i helskotta var detta???
Efter en stunds övertalning & lite lock & pock så traskade de vidare, tätt bakom mina ben. Jaa, de kände sig till & med så pass tuffa att de dristade sig till att avge ett & annat "uff-uff" när vi passerade förbi!
En av de stora fördelarna med just mopsar är att de låter sig inte avskräckas någon längre tid. Innan vi ens hade hunnit fram till platsen där vi "parkerat" burarna & väskorna, så hade de totalt glömt bort den skräckblandade förtjusningen de kände när vi klev in! Nu var båda två istället väldigt nyfikna & förstod bara inte hur i fridens dar de skulle hinna hälsa på alla hundar & människor som fanns runt omkring??!
Å det är precis till detta dessa inofficiella utställningar är så rackarns bra!!! Att man har möjlighet att träna sina små adepter i en miljö, som är förvirrande lik den som råder på de "riktiga" utställningarna!
Dessutom brukar det oftast vara auktoriserade domare som dömer just i Kalix, vilket gör det hela ännu mer autentiskt. Så även denna gång!
"Vår" domare var Nils-Arne Törnlöv, som är auktoriserad på bl.a en del raser ur grupp 9, däribland mops!! Detta gör att man värdesätter kritiken mycket mer & faktiskt kan få en liten fingervisning om vad det -egentligen- är man drar runt på i snöret!!!
Därför var det ju förstås superskojsigt att det gick så himla bra för fis-ungarna. Fabbe-Puggi fick HP & slutade som BIR, när han ställdes mot gulliga vännen whippet-J's 4-åriga svarta tik Piaf som blev BIM. Å liten Sonja fick oxå HP & blev placerad som 2:a Bästa Tik (efter Piaf)
För kära vännen A gick det oxå jättebra, lille Bull fick ett välförtjänt HP & blev BIR-valp! Stockholmspinglan Klara tyckte dock att det var lite läskigt med den rosa mattan, framför domaren, & ville helst slippa nudda den med sina små fossingar, därför blev hon utan HP men fick en superb kritik!
Nöjda med dagen så påbörjade vi den mycket halkiga återfärden mot Luleå, det var absolut glashalt så det gällde att ratta bilen med största möjliga försiktighet. Men hem kom vi, välbehållna, även om det tog en väldans tid!
Hade två små fis-ungar som var så trötta att ögonen gick i kors på dem & jag var nog inte så väldans mycket piggare själv ska väl erkännas....
Liten Sonja var så galet trött att hon somnade med sitt gröna "tandborste-tuggben" i munnen!!!
Idag åkte jag & kära vännen A till Boden, där gulliga vännen whippet-J hyr en suverän hundlokal varje lördag. Ett utmärkt tillfälle att slipa lite på utställnings-färdigheterna med "småisarna", men även för att träna rallylydnad, agility -eller vad man vill- med någon av "storisarna"!
Snabbt som ögat pratade vi ihop oss om att detta var verkligen nått som jag & kära vännen A ville haka på, vips skrev vi "in oss" på listan & så var det bestämt!!
Så varje lördag mellan 14:30 - 16:00 är det träna mops som gäller här framöver, i glada & goda vänners lag!!!
DAGEN EFTER KVÄLLEN INNAN.....
......& jag kan konstatera att jag hade en alla tiders nyårsafton!!!
Var helt inställd på att tillbringa den uppkrupen i soffan, framför TV:n, med mopparna. En riktig myskväll, med andra ord!!!
Å en myskväll blev det minsann, bara m-y-c-k-e-t bättre än jag hade kunnat föreställa mig!!!
På nyårsaftonens eftermiddag blev jag överraskad av min äldsta dotter, älskade D, & hennes fantastiske pojkvän, bästaste J. Eftersom mina närmaste vet att detta med mat är något som inte är speciellt positivt för mig & att jag därmed gärna undviker just det, så kom mina kära älskade förbi med en superdupergod sallad till mig!
Vi satt vid köksbordet med tända ljus, åt & pratade, pratade & åt! Sååå himla mysigt!!
Vid 16:30 åkte de hem för att förbereda sig inför kvällens partaj, jag tog en långprommis med mina 4-benta bästa vänner (innan alla raketer från h*lvetet började vina runt öronen) & kände mig alldeles varm av lycka inombords.
Kände mig så väldigt rik på kärlek, där jag & mopsarna plumsade fram i den nyfallna snön. Hade pratat i telefon med alla mina käraste, närmaste vänner & släktingar, ätit med älskade D & bästaste J, yngsta dottern älskade O var trygg i Piteå hos sin fina vän & skulle fira in det nya året där. Å här traskade jag fram i ett vackert vitpudrat vinterlandskap.... Jag kunde knappast begära mer!!!
Hemma efter promenixen värmde jag choklad & chili-glögg & kröp -mycket förnöjsam- upp i soffan. Mopsarna draperade sig runt mig & vi bara....njööööt!!!!
Efter ett par timmar så hör jag att försiktigt "-Hallå..." från hallen. Vad tusan.... Både jag & hundarna spratt till & skyndade oss dit. Där möts jag av en leende älskade D & en pillemarisk bästaste J.
"-Vi struntade i nyårsfesten, vi tänkte fira nyåret här med dig istället!"
Gissa om jag blev alldeles kvillrande glad??? Hade jag inte haft mina öron så hade leendet gått flera varv runt huvudet, det är jag helt säker på!
Så där satt vi ihopkurade i stearinljusens sken & bara pratade & kände lyckan av samhörighet, medan det gamla året övergick i det nya. Lugnt & stilla!
Å när det slutat smälla så tog vi alla hundarna med oss på en nattlig promenad i det mysiga snöfallet. Vilken fantastisk kväll & natt!!!
Denna nyårsafton 2013/2014 är en av de absolut bästa i mitt liv, jag gömmer den som en värdefull diamant i mitt hjärta för all framtid.
Tänk, att det ofta kan vara just det enkla som blir det allra mest värdefulla.....
