KÄNNER MIG SJÄLVISK IBLAND.....
.....när jag tänker på min älskade äldsta dotter D.
Jooo, hon fyller 24 år i början av februari. Jooo, hon är vuxen. Men ibland blir jag ändå lite självisk.....
För jag VILL att älskade D fortfarande ska krypa upp i min famn & bara vilja vara nära sin mamma, jag VILL att älskade D fortfarande ska famla efter min trygga hand när vi går på stan (för jag famlar fortfarande efter hennes så fort vi ska passera en gata....) jag VILL att älskade D fortfarande ska komma med alla sina problem till mig, bara för att hon är så övertygad om att mamma kan fixa det mesta, jag VILL att älskade D alltid ska behöva mig på samma sätt & lika mycket som när hon var liten....
Det är själviskt, jag vet!!! Men det spelar ingen roll för mig hur gamla mina döttrar är, de kommer alltid att vara mina barn!
Å det tar faktiskt lite ont i mitt mamma-hjärta att älskade D nu är vuxen, klarar sig själv & inte behöver mig på samma sätt längre... Jag är så pass självisk, att jag har lite svårt att förstå det ibland....
Men det är dubbelt. För samtidigt så är jag ju så himla stolt över henne!!!
Ända från början så har jag ju försökt att lära henne att klara sig själv, att gå ut i Livet på egna ben (även om benen varit lite skakiga emellanåt...) Det är ju min uppgift, att få henne att lita på att hennes vingar bär.
Det är oxå min uppgift att hela tiden finnas där i bakgrunden, att fånga upp & stötta de gånger som älskade D ramlat på sina skakiga ben, eller när hennes vingar inte alls burit henne så långt som hon ville, eller trodde....
Då har jag alltid stått där. Beredd, med utsträckta armar.... Å jag kommer alltid att stå där. Beredd, att fånga upp henne om hon faller....
Min underbara, fantastiska, älskade D. Min största lycka & kärlek. Du kommer alltid att förbli min lilla flicka!!!!
Kommentarer
Trackback
