DET FINNS MÄNNISKOR TILL ALLT....
....läste jag på FB häromdagen. Å det är -utan tvekan- väldigt sant....
Människor som lyfter oss & får oss att må bra, de som stöttar & lyssnar - men även säger till oss när vi "svävar" iväg.... Människor som man tar direkt till sitt hjärta för att de är så genuint goda, de som är så fina förebilder bara genom att vara sig själva. Människor som får oss att själva vilja utvecklas som personer, bara genom att de finns i vår närhet...
Det är såna människor jag vill värna om i mitt liv, såna personer som jag mår bra av att omge mig med!
Å om jag, någon gång i mitt liv, skulle lyckas vara något av ovanstående för en enda person, då är jag mer än nöjd....
Sen finns såklart oxå den andra varianten....
Människor som dömer -hårt & skoningslöst- utan att egentligen veta så mycket (& kanske vill de inte heller veta. För ve & fasa, de kanske har haft fel & måste erkänna det?), de som iklär sig en roll av att vara någon de absolut inte är.... Människor som hellre river ner än bygger upp, de som gärna hakar på ett illasinnat rykte (& kanske eldar på det lite extra?) bara för att de inte vet nått annat sätt. För det enda sättet de känner till att framhäva sig själva på, är på bekostnad av någon annan.....
Sannerligen, det finns människor till allt.....
Å precis här, stannade jag upp i mitt skrivande. Jag tvekade, läste igenom det jag skrivit & funderade.....
En sak kan jag konstatera: Jag har blivit rädd!
Rädd för att skriva om MINA åsikter & MINA tankar i MIN blogg....
Jag har blivit rädd för att någon där ute i vår stora, vida värld ska ta åt sig, ta illa upp, känna sig utpekad eller uthängd.
Var hamnar jag då, om jag låter min rädsla påverka mig så starkt???
Jag kan inte fortsätta att skriva & vara rädd.... Jag VILL inte fortsätta att skriva & vara rädd!
Ska jag tillåta att de människor som vill mig illa, får fritt spelrum??? Ska jag tillåta att de tystar mig??? Ska jag tillåta att de bestämmer vad jag får -& inte får- skriva???
Nej, blev det enkla svaret!!!
Det kommer alltid att finnas människor som vill oss illa, av en eller annan orsak....
Det är faktiskt deras problem!
Om de har så väldigt höga tankar om sig själva, att de vinklar texter till att det -absolut- måste handla om dem. Jaaa, då säger det mer om dem än om textförfattaren, vill jag nog påstå.....
Å vad gäller mig personligen, så tro mig: Jag har överlevt MYCKET värre (& värdsligare) saker i livet än illasinnade rykten & ondsinta människor.... Har jag stått pall för det, så krävs det nog lite mer för att få mig ner på knä!
En sak kan jag konstatera: Jag är INTE rädd längre..... & det är en sån himla skön känsla!!!
Kommentarer
Trackback
